En vecka sedan boksläpp – det blir en andra upplaga!

Att dessa inledningar till ett blogginlägg ska vara så svåra! Dessutom vet jag inte i vilken ände jag ska börja …

Som ni vet är boken ”I rättvisans blod” ute, och som ni redan kunnat läsa i de tidigare inläggen har den sålt långt över förväntan!

I dag (onsdag) är det exakt en vecka sedan den släpptes. Jag trodde jag var optimist (andra ansåg att det var snudd på idioti och galenskap …) när jag beslutade mig om upplagans storlek, men i skrivande stund har jag bara knappt 200 exemplar kvar!

MEN misströsta icke! För i måndags beslutade vi att …
DET BLIR EN ANDRA UPPLAGA!!

Det finns en liten risk för att det kan bli ett glapp mellan upplagorna, MEN ni vet att en ny upplaga kommer ifall den första hinner ta slut. Och den andra kommer att komma före jul (såvida det inte blir något knas med leveransen eller på tryckeriet), så ni hinner få den som julklapp fastän den första upplagan skulle ta slut.

Fr o m i dag finns boken också uppe på Adlibris, vilket betyder att alla i Sverige, Finland och Norge har nu möjlighet att beställa boken därifrån!
Adlibris har dock ännu inte upp någon omslagsbild för boken, men det kommer väl förhoppningsvis inom kort.

I övrigt känns det som om livet rullar på i 180 nu … Själv har jag fortfarande inte riktigt fattat vad som har hänt.
Jag har nog inte förstått fullt ut att jag har en bok, som dessutom är utgiven, än mindre har jag förstått att ni är många som läser den, och – många som gillar den! Vilket glädjer mig enormt mycket!
Jag vet att jag redan har tjatat, ältat och upprepat det här hur många gånger som helst, men jag kan inte med ord beskriva den tacksamhet, ödmjukhet och glädje jag känner varje gång någon taggar mig på sociala medier och/eller kontaktar mig privat för att berätta hur mycket de gillar boken.

Jag hade aldrig (aldrig, aldrig, aldrig …) kunnat drömma om att boken skulle få ett sådant fint mottagande! Speciellt inte här i Österbotten. Jag var rädd att folk skulle tycka att jag svartmålar vår lilla ankdamm med mitt ”deckar-hittepå-trams”.
Jag är så obeskrivligt glad och tacksam.
TACK!

Under helgen utkom också en podd som jag medverkade i strax innan boksläppet. Är ni intresserade av att lyssna finner ni den här:
Pod Scriptum04: Nilla Kjellsdotter och I rättvisans blod

I podden berättar jag bl a om mitt skrivande, hur jag personligen tycker en bra deckare ska vara, känslan när jag blev erbjuden förlagsavtal med Lind & Co gällande en ljudbok – och varför det inte var självklart att tacka ja till erbjudandet, och mycket mycket mer.
Lyssna om ni vill!

Nu ska jag fortsätta signera lite böcker som ska postas inom kommande dagar.
I helgen signerade jag också ett antal böcker.
Tror helgens signeringshög får bli dagens bloggbild.

Men innan jag avslutar – på tal om signering:
Lördagen den 7.11 kl. 11-15 kommer ni att hitta mig vid Akademiska bokhandeln Gros i Vasa!
Då kommer jag att signera böcker dagen lång!
Kika gärna förbi och köp en bok, få din bok signerad eller säg hej.

På återseende!

© Nilla Kjellsdotter

Långt över förväntan – tacksam, glad, lycklig.

Nu vet jag verkligen inte var jag ska börja. Boksläppet gick av stapeln i förrgår, och jag kan lugnt konstatera att allt gått låååååångt över mina förväntningar!

Visst hade jag kunnat ana att riktigt inbitna deckarfantaster skulle läsa den i något skede, men att det skulle bli ett sådant uppsving hade jag a.l.d.r.i.g. vågat drömma om!
Eller visst, jag ska inte sticka under stol med att jag någon gång tänkt att tanken, att visst vore det mysigt om Mija Wadö fick bli en del av Österbotten, men … Aldrig hade jag kunnat tro att hon skulle ”komma ut” med ett sådant ståhej!

Livsmedel i Oravais, K-Market i Vörå och Herlers Bokhandel i Nykarleby var de tre ställen jag hade levererat till i förväg. De kunde, precis som Akademiska bokhandeln Gros i Vasa (och jag själv, förstås), börja sälja boken samma dag som den släpptes.
I går hörde både Livsmedel, K-Market och Herlers av sig och ville ha in mer böcker.
Efter jobbet i går på eftermiddagen körde jag en leverans till Nykarleby och en hit till Oravais. I dag levererade jag till Vörå och Livsmedel – igen!
Förhoppningsvis ska nämnda ställen ha böcker så de klarar sig över helgen. Och ni läsare vet nu var de finns!
(I Vasa hittar ni den som sagt vid Akademiska bokhandeln Gros.)

Dessutom vet jag att den är på kommande till åtminstone Jakobstads bokhandel och När-Bok i Närpes, och även till Karis Bok & Papper.
Update: BOKEN FINNS NU VID NÄR-BOK I NÄRPES!

På alltfler bibliotek ploppar den också upp. I nuläget finns den på biblioteken i Vörå, Nykarleby, Korsholm och Närpes. Den är även på väg in till bibban i Jakobstad.
Och ja, jag erkänner – jag följer med via nätet hur många som är i kö på boken! För a.l.d.ri.g. hade jag kunnat tro att det skulle bli på min bok till biblioteken innan boken släpptes!
I Jeppis har den som sagt inte inkommit ännu, och där är redan fyra i kö. I Nykarleby och Vörå är 13, respektive 14, i kö. I Närpes är två i kö och i Korsholm är sex stycken i kö.
Så ja, önskar ni låna den via bibban – reservera nu! Så behöver ni kanske inte vänta till efter julen innan ni får läsa.
… eller så köper ni ett eget exemplar. *vinki, vinki*

Som sagt, jag är helt tagen av hur väl mottagen boken är. Förmodligen är jag i något sorts konstigt chocktillstånd ännu.
Efter att Vasabladet och Österbottens Tidning uppmärksammade boken i gårdagens tidning, har intresset för boken ökat ytterligare.
Och jag blir lika till mig varje gång någon skickar och efterfrågar var den kan köpas, berättar att de läst den; att de väntar på del två, eller meddelar att de nyss köpt den och ska börja läsa.

Det här hade jag aldrig kunnat förutspå!
Och jag är så tacksam, överraskad, ödmjuk, glad, lycklig och … ja. Virrig är väl också något jag kan lägga till bland beskrivningarna.

Jag som var så otroligt rädd för att boken skulle risas från dag ett (ja, jag vet – i något skede kommer jag att bli mega-dissad också!) och att byborna skulle tycka att jag svartmålar byn genom mitt ”deckar-hittepå-trams”. Men alla har (hittills) varit så otroligt positiva! Något som både glädjer och förvånar mig.

Tänk om Mija Wadö kunde få bli en del av Österbottens deckarhistoria ändå? Om hon fick bli en frontfigur för Österbotten inom deckargenren?

I onsdags när boken släpptes var jag (naturligt nog) dönervös. Dels över hur pressinfon skulle gå, och dels för att Mija Wadö plötsligt är tillgänglig för vem som helst.
För mig har Mija Wadö varit en del av Oravais i så många år. Jag har burit henne inom mig, känner henne utan och innan, och jag umgås med henne titt som tätt.
Jag vet hur hon tänker, vem hon umgås med, var hon rör sig, vad hon gillar, vilka saker hon brinner för, vad hon avskyr, vad hon bär inom sig … Jag vet nästan allt om henne. (Och jag säger ”nästan”, för jag har en känsla av att hon även för mig mörkar en del sidor och kanske bär på en och annan hemlighet som hon inte berättat för mig.)
Mija Wadö har under så många år varit min fiktiva bästis (jag vet, här sätter jag psycho-varning på mig själv!) och ibland har jag känt att jag känner henne bättre än jag känner mig själv.
Kanske det var just därför jag såg framemot boksläppet med en sådan skräckblandad förtjusning? Rädslan att hon skulle risas och inte gå hem i de österbottniska stugorna.
Hade hon blivit heldissad från första stund, hade jag nog upplevt det lite som om någon hade sagt något illa om mina barn.
(Mija själv hade däremot knappast brytt sig nämnvärt om någon ratat henne, för sån är hon – hon struntar oftast i vad andra tycker om henne.)

Därför är jag så otroligt tacksam, ödmjuk och lycklig över att de som har läst och hört av sig, skriver att de väntar med spänning på nästa bok (okej, jag fattar – de som inte gillar boken hör ju knappast av sig, men …).
ALLA läsarkommentarer gör mig alldeles varm inombords!
(Vet inte hur jag ska kunna tacka er tillräckligt – TACK!)

Det är ju verkligen det här jag har kämpat för, skrivit för och haft som målsättning – att bli läst.
Däremot hade jag aldrig vågat hoppas, fantisera eller drömma om att det skulle få ett sådant uppsving redan från start.
Jag hade trott att försäljningen skulle börja lite blygsamt, för att sedan närmare jul få lite mera fart; när ryktet om boken kanske hunnit sprida sig.

När jag tryckte upp böckerna var jag för en gångs skull optimist (andra skulle nog kalla det dårskap, snudd på idioti!). Jag tänkte att med det tryckta antalet böcker ska de räcka galant över sommaren och ännu till nästa höst.
Redan i dag tvivlar jag att de kommer att räcka till sommaren. Vilket förstås glädjer mig, men samtidigt grämer det mig också.
Borde jag ha tryckt upp fler? Och om de tar slut, ska jag trycka upp fler då – eller har alla som vill ha en bok redan köpt den då?
Jag antar tiden får utvisa vad jag borde ha gjort eller inte ha gjort …

På tal om gräma …
Något som grämer mig något ofantligt mycket är att jag inte tog bättre hand om läsaren som kom förbi Gros i Vasa på onsdagens pressinfo!
Fy, så jag skäms!
Pressinfon var precis över, och en kund kom in i bokhandeln enkom för att köpa min bok. Hon ville ha den signerad, vilket jag inombords jublade över. Utåt förmedlade jag förmodligen att jag var världens virrpanna och bortkomna typ. Jag hade ingen penna, visste inte vad jag skulle säga och … ja!
Skulle jag ha möjlighet att ge ett första intryck en gång till, skulle jag göra om det alla gånger om!
Så till dig A – läser du detta: ursäkta om jag betedde mig som världens drygaste typ! Jag var en riktig hönshjärna hela onsdagen. Och jag hade aldrig trott att någon skulle komma förbi under onsdagen!
Tusen tack för att du kom, och stort ursäkta för mitt virriga beteende! Ses vi igen, byter jag mer än gärna ett par ord med dig!

Egentligen skulle jag kunna pladdra på hur länge som helst om hur jag känner och upplever allt nu, men jag ska skona er från det.
Jag fattar att detta upplevs som världens skrytinlägg, men jag är bara så otroligt tacksam inför allt.

Efter alla år av slit, alla år av motgångar, känns det äntligen lite lättare igen. Nu tampas jag bara med pressen att få del två klar. Men jag antar att allt måste få ha sin tid …
Och till alla er där ute som har en författardröm, som skriver och kämpar för att nå ut – FORTSÄTT KÄMPA, FORTSÄTT SKRIV! Du har inte förlorat förrän du ger upp!

I kväll ska vi till min mommos och moffas på pizza. Skulle inte förvåna mig om jag somnar sittandes i någon fåtölj i ett hörn medan folk pladdrar på runt omkring mig.
Jag har haft jättesvårt att varva ner den senaste veckan (vilket jag antar är naturligt?).
I går kväll kom min mamma och pappa förbi med blommor och en flaska vin (mitt favoritvin, dessutom!), de stannade på kaffe och vi satt och pratade ett par timmar. Bara en kort stund efter att kaffet var serverat, kände jag hur jag sjönk in i stolen och slappnade av.
Under tiden de var här lade jag undan telefonen och kopplade bort tanken på att jag borde blogga. Det var välbehövligt och för stunden skönt. Samtidigt som jag mer än gärna läser alla fina kommenterar, PM och stories på Facebook och Instagram.

I helgen har jag inga direkta planer, vilket är ett medvetet val. Jag känner att jag måste få tid att slappna av och varva ner. Samtidigt som jag njuter av varje sekund, går jag också på högvarv.
Jag känner mig lite som en sexåring som ska ha sitt allra första kompiskalas. Yrar runt och är helt speedad.
I går på jobbet sa jag till chefen att jag kommer garanterat att bli sjuk under helgen, för det är så jag funkar. När jag gått på högvarv lite för länge blir jag sjuk när jag väl slappnar av. Så nu är det bara att vänta och se vad helgen bjuder på då. Dras jag med värsta flunsan, har jag varvat ner eller är jag fortfarande speedad?

Innan jag avslutar tänkte jag dela med mig av länkarna till gårdagens artiklar i Vasabladet och Österbottens Tidning:
https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/402972
https://www.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/402972
(Råkade också visst outa i intervjun vad jag tänkte på och ”såg” framför mig när vi gick in i slöjdsalen då vi gick rundvandring i högstadiet i samband med dotterns skolstart …)

Som sista avslutning ska jag dela med mig av två fina blomdekorationer jag fått:

Buketten på de två första bilderna har min underbara vän och kollega, Mona, gjort! Jag kan inte nog beundra hennes kreativa sida och öga för detaljer och konst! Egenhändigt har hon pysslat ihop den här dekorationen, och dessutom har hon haft en tanke med alla detaljer som finns med (under helgen kommer jag att publicera mera bilder av dekorationen på mina sociala medier; bl a hur Mona tänkte när hon pysslade ihop den!)!

Buketten på tredje bilden hade min mamma och pappa med sig i går när de kom. Den är så mäktig! Den är dessutom från Floristgaraget så vill ni ha en egen dylik bukett, har ni möjlighet att beställa en av Sandra. Jag kan inte nog beundra hennes buketter! De är så livfulla och vackra. Dessutom brukar hon forma buketterna utifrån person, stil och önskemål.

© Nilla Kjellsdotter

BOKSLÄPP I MORGON (21.10)!

Nu kan man lugnt säga att virrpannan går på högvarv!

I MORGON (21.10) ÄR DET ÄNTLIGEN DAGS FÖR BOKSLÄPP!

Känslan just nu är: nervös (förstås!), euforisk, förväntansfull, overklig, men också skrämmande.

Samtidigt som jag får lyckofjärilar i magen av tanken att läsare kommer fr o m i morgon ha möjlighet att ta del av min debutbok (jag har lovat mig själv att sluta kalla den för bebis …), skräms jag också av tanken.
Nu plötsligt kommer alla ha möjlighet att ta del av den historia jag burit på. Folk kommer att läsa och ha åsikter om det jag skrivit. Den är inte längre bara min berättelse. För alla som vill läsa kommer den att finnas tillgänlig.

Missförstå mig inte, jag vill bli läst! Jag vill att läsare ska följa min Mija Wadö; läsa om henne, hennes utredningar och följa hennes personliga utveckling genom seriens gång.
Men känslan är ändå så tudelad.
Jag har ju burit på den här historien under så många, många år och nu plötsligt är den ute. Tillgänglig för alla (som vill läsa, förstås!).
Mija är inte bara min längre. Och jag vill inte heller att hon ska vara det. Min förhoppning är ju såklart att Mija Wadö ska bli en karaktär som många vill ha i sin vardag, följa genom spännande lässtunder. Att Mija Wadö ska bli en känd karaktär för alla österbottniska deckarfantaster (yes, I dream big!).
Men vad händer om jag inte lyckas? Vad händer om folk inte gillar min Mija?

Som sagt, känslorna är tudelade just nu.
Och jag vet inte hur jag ska beskriva dem. Det är ju det här jag verkligen vill, har under så många år drömt om och verkligen kämpat för. Och nu är jag plötsligt här.
Fast det är väl kanske just det; att jag har drömt om det här under så lång tid och under de senaste åren verkligen kämpat för att nå hela vägen fram.

I ett försök att summera känslan:
Det kan väl kanske liknas lite med känslan man hade inför julafton medan man var barn. I flera månader före jul gick man och längtade och väntade. Månaderna till jul kändes som en evighet. Och när det väl var julafton kunde man inte riktigt ta dagen till sig, för man hade ju gått och väntat och längtat så länge innan. Och plötsligt var den bara där. Dagen D.

Skillnaden nu är att min bok kommer inte bara att finnas under en dag. Den kommer att finnas tillgänglig under lång tid framöver.

I januari blir det dessutom släpp av ljudboken. Då blir det en ny julafton. Ljudboken kommer dessutom att finnas tillgänglig under flera år (sju år, om jag inte minns fel? Jag vet, jag har verkligen koll …), vilket känns ännu mer overkligt och ”märkligt”.
Kommer någon att vilja lyssna? Och hur kommer det att kännas när jag hör en annan människa läsa in boken och tolka mina karaktärer (inte för att jag för en stund skulle överväga att göra det själv – det överlåter jag mer än gärna åt Anja Lundqvist!)?

På tal om ljudboken. Jag tycker att ni ska ta en titt på Lind & Co´s pinfärska vårkatalog för att kika på vilka godingar som är på kommande under våren:
Klicka här!

Pssst! Kikar ni lite extra noga bland titlarna som ges ut enbart som ljudbok kanske ni ser ett bekant omslag, som tillhör en österbottnisk författare …

Dags att summera dagens inlägg:
Boksläpp i morgon, pressinfo vid Gros (Vasa) i morgon kl. 11:00 (kom förbi och säg hej och/eller köp en signerad bok om du råkar vara i stan!), min bok finns nu som ljudbokstitel i vårkatalogen hos Lind & Co, i dag (tisdag) är det sista dagen att delta i utlottningen om ett signerat exemplar av I rättvisans blod på mina sociala medier och – jag börjar bli (surprise!) smått nervös!

I morgon släpps alltså min bok, vilket betyder att återförsäljare kommer att ha möjlighet att ta in den nu, MEN redan under morgondagen finns den att fås bland några välutvalda återförsäljare:

Livsmedel i Oravais, K-Market i Vörå, Herlers bokhandel i Nykarleby och hos Akademiska bokhandeln Gros i Vasa!
Och självklart kan man köpa den direkt av mig också (för i morgon får jag sälja den igen!).

Dessutom kan man redan nu reservera boken på Vörå och Nykarleby biblioteken (är dock rätt lång på den – enligt uppgifter ska det redan vara 11 st i kö till Vörå biblioteken och 4 st i kö till Nykarleby biblioteken).
I dag fick jag även en beställning på böckerna till Korsholms bibliotek, vilket betyder att den inom kort också dyker upp där.

På återseende!

© Nilla Kjellsdotter

Pressinfo, intervju, virrpanna, ny skrivhörna.

Virrpannan fortsätter sin vardag. Känns som om det är tusen saker på gång nu. Samtidigt som jag försöker njuta av den här medgångsvågen, känner jag samtidigt att jag stundom får dra mig upp till ytan för att inte drunkna i allt som är på gång.

Som ni tidigare kunnat läsa är jag lite av ett kontrollfreak. Jag vill helt enkelt ha koll på vad som händer och är på gång. Samtidigt är jag också en riktig virrpanna. Två egenskaper som – naturligt nog – krockar något.
Jag har alltid varit en sån som är beroende av en kalender, och då snackar vi en fysisk kalender – ingen mobilkalender, som de flesta har i dagsläget. Och nu om någonsin känner jag att den är min livlina.

I dag på förmiddagen hade jag en intervju. Ingen direkt skrivrelaterad intervju, även om just skrivande var något vi pratade väldigt mycket om. Vilket ju förstås är extra roligt. För skrivande kan man väl aldrig prata för mycket om, eller?

Nu på eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal av en okänd nummer. För ett ögonblick velade jag om jag skulle svara eller inte, med tanke på alla telefonförsäljare, och framför allt, blufförsäljare som varit i farten på sistone.
Nåväl, som tur var valde jag att svara.
Det visade sig vara från en lokal tidning som vill göra en intervju om mitt författarskap och min debutbebis (eh, jag menar debutbok, förstås!). Superkul! Även om jag alltid har svårt att ta till mig när jag blir kallad författare och någon frågar om mitt ”författarskap”.
Jag har så extremt svårt att axla den titeln. Att bli författare är en barndomsdröm. En dröm. Något jag delvis sett som en omöjlig dröm, men samtidigt har jag också tänkt att om man vill något jättemycket och jobbar hårt för sitt mål, kan man nå hela vägen fram.
Titeln författare är så tudelad på något märkligt vis. För mig är det som att bli kallad drottning, kung, prinsessa om någon säger att jag är författare.

Nåväl, tids nog kanske jag ska våga träda in i den rollen också. Just nu ”skriver jag bara litegrann …”

Och när vi ändå är inne på skrivande, författarskap och boken vill jag tipsa om onsdagens pressinfo!

Inkommande onsdag 21.10 kl. 11:00 kommer vi att hålla en pressinfo vid Akademiska bokhandeln Gros i Vasa med anledning av onsdagens boksläpp!
Om någon som jobbar för tidning/radio/webbnyheter råkar läsa detta, vill jag önska er varmt välkomna på pressinfon!
(Ta kontakt för närmare info!)

Och råkar någon ivrig läsare ha vägarna förbi bokhandeln just den dagen, signerar jag mer än gärna din bok sålänge jag är där.

På tal om ivriga läsare …
Fick precis NU ett sådant fint sms av en läsare som köpte min bok i lördags på förköpet. Oj, vad glad man blir när man hör att läsaren slukat boken i ett nafs! Och samtidigt är det också en väldigt märklig känsla, att höra att folk läser/ha läst min bok!
Så många, många år som jag har burit på den här berättelsen; stundom våndats och stundom gillat texten; aldrig vetat om det faktiskt kommer att bli en bok – och nu plötsligt är det andra människor som läser den!
Det är så märkligt och ofattbart.
Jag som hade hoppats att åtminstone maken och mina föräldrar, och några hugade kompisar, skulle läsa den. Och nu plötsligt är det många fler där ute som tar del av min historia och min Mija Wadö.
Häftigt, märkligt, konstigt – och även lite skrämmande.
Jag vet att jag förr eller senare kommer att bli risad. Alla författare som blir lästa råkar ut för det någon gång (fast nu är jag ju inte författare, jag bara skriver lite …). Och konstigt vore det, egentligen, om man inte råkade ut för det. Alla läsare har olika smak och uppfattning om hur en bra bok ska vara. Och just deckare kan vara skrivna på så många olika sätt.
Men … Jag antar att den dagen ”riset” kommer, får jag väl bara ta det (vad annat kan man göra, liksom?).
”Dra åpp snåron å fåortsätt”, brukar man väl säga …

I övrigt då?
I morgon har jag normal jobbdag på juristbyrån. I ärlighetens namn ska det bli ganska skönt. Att få bläddra i de bekanta papperna, se mina kollegor och inte behöva fundera på mitt skrivande för en stund.
Just nu borde jag fortsätta med redigeringen av andra delen och försöka få den renskriven så jag kan sända den vidare till förlag. Men just nu är mina tankar på så många andra håll …

Innan jag avslutar ska jag bjuda er på en bild av min ”nya” skrivhörna. Egentligen är det samma skrivhörna som tidigare, jag har bara lite nya möbler.
Under hösten kände jag att det var dags att investera i det där höj- och sänkbara skrivbordet som jag länge drömt om. Att sitta vid ett stumt skrivbord tär på axlar och nacke i längden. Ingen direkt ergonomi, om vi säger så.
Däremot har jag varit väldigt fäst vid skrivbordet. Jag har gillat dess stil och utseende, men nu var det dags att tänka på ergonomin. Det är inte värt att slita ut sin nacke och axlar på grund av att man är löjligt kär i ett skrivbord för dess utseende.
Dessutom blev det betydligt ljusare i skrivhörnan med det nya skrivbordet (och ja, jag har en tom papplåda som fotstöd – kan tipsa om att tomma Tupperware-kastrull-/stekpannslådor är perfekta fotstöd!).
Så, här är det: mitt nya höj- och sänkbara skrivbord från Ikea. Behöver jag ens tillägga att jag är så där löjligt förtjust i att få trycka på knappen för att få det uppåt eller neråt?
Barnen har blivit strängt uppmanade om att de inte får pilla på knapparna och justera höjden. Jag däremot gör det lite nu som då – bara för att jag kan!
(Och där erkände jag precis min extremt barnsliga sida …)
Jag antar att höjdjusteringen kommer att bli en utmärkt syssla de gånger man ägnar tid framför datorn och har världens skrivkramp …

© Nilla Kjellsdotter

Förköp, rus av eufori och uppmaning om att våga drömma!

Oj, hörni! Var ska jag börja utan att ni tycker att jag skryter rakt igenom?

I går hade jag förköp av boken hemma hos mig, ute på terrassen. Egentligen hade jag tänkt ha en stor releasefest, men Corona – you know (no more words needed) … – satte stopp för det.
I stället valde jag att ha ett förköpstillfälle, utan kaffebjudning, ute på terrassen.

Min förhoppning var att det skulle komma ca 10-15 personer, och att jag skulle lyckas sälja 25-30 böcker.
Maken hade burit ner tre lådor med böcker = totalt 30 böcker. Han sa att tar böckerna slut, hämtar han mer vid behov, men vi båda var eniga om att om jag lyckades sälja 30 böcker skulle jag vara mer än nöjd.

Redan ett par dagar innan förköpstillfället började folk höra av sig och efterfrågade adressen. Många av de som efterfrågade adressen hade jag ingen direkt aning om vem de var.
I går kan man lugnt säga att jag kände mig lite som ”alla känner apan, men apan känner ingen”

Förköpstillfället hade jag satt till kl. 14-17, och första gästen anlände ca tio minuter före kl. 14.
Jag som alltid är ute i sista minuten, och som inte hade trott att det skulle vara sånt stort intresse för boken, var förstås inte helt klar i min organisering.
Som tur var hade första gästen förståelse och fick mig ändå att känna mig lugn i kaoset.

Tidigare under dagen hade jag hunnit tänka att under tiden jag väntar mellan gästerna, kan jag ägna mig åt efterarbetet med mitt andra manus.
Det var dock något jag snabbt kunde konstatera att jag inte ens behövde tänka på …

Mellan kl. 13:50-15:45 ”satt allt i ett” – då hann jag hastigt in en sväng och byta från höstjackan till vinterjackan, och sen var det bara att gå ut igen och fortsätta signera för då hade nya gäster hunnit dyka upp. Inte förrän strax efter 16:30 började ”rusningen” avta och det fanns tid att fundera på kaffe.
Folk strömmade in, det var kö på gården – något jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om –, och jag som hade trott att bara mina allra närmaste vänner och släktingar skulle dyka upp, kunde snabbt konstatera att majoriteten av gästerna var sådana som jag inte direkt känner (och även flera helt obekanta ansikten).

Det var en sån otrolig, mäktig känsla!
Just i signeringsstunden befann jag mig nog i nån form av lyckobubbla – i ett rus av eufori. Det var så mäktigt!

Så här i efterhand är jag innerligt tacksam att jag kom på den briljanta idén att ha en gästbok som alla besökare fick skriva i. Redan en kvart in i försäljningen hade jag tappat räkningen på både gästantal och sålda böcker.

När kvällen var över kunde jag konstatera jag hade haft knappt 70 besökare och fått sålt drygt 100(!!) böcker!
Drygt hundra böcker – det är så sjukt långt mer än jag någonsin vågat drömma om! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det skulle väcka ett så stort intresse.

Jag är så innerligt tacksam, ödmjuk och överväldigad av alla fina besökare och alla snälla ord och lyckönskningar!

I går kväll när förköpstillfället var över ringde min pappa och undrade nyfiket hur det hade gått.
I det skedet visste jag ännu inte det faktiska antalet sålda böcker och uppskattade mängden till 60-80 böcker. Pappa utbrast ett förvånat ”oj!” och ”Janå, jag tänkte att om du säljer 25-30 böcker gör du det bra”.

Jag vet att det här låter som ett skrytinlägg, men jag är verkligen så himla tacksam, lycklig och överväldigad.
Dessutom har jag i dag också fått min första recension – en mycket positiv sådan. En läsare som redan väntar på kommande delar (känn ingen press, Nilla …).
Lika kul är det att bli taggad/få meddelande av läsare som sitter uppkrupna med sin nyinköpta bok, och folk som nyfiket undrar när den släpps och var man kan köpa den (boken släpps på onsdag 21.10 – redan under släppdagen hittas den på Livsmedel i Årvas, K-Market i Vörå, Herlers bokhandel i Nykarleby, Akademiska bokhandeln Gros i Vasa, och självklart kan man köpa den direkt av mig också + att den kommer att finnas på (åtminstone) biblioteken i Vörå och Nykarleby).

Bortsett från att jag för egen del är ytterst lycklig och tacksam över hur gårdagen gick, vill jag även med detta inlägg uppmana alla aspirerande författare att tro på sin dröm!
Tro på ditt skrivande, tro på det du gör. Lägg ner ordentligt med tid och energi på att jobba fram din berättelse. Det går! Man kan lyckas!
Personligen tror jag på teorin, att är det något man verkligen, verkligen vill kan/kommer man att lyckas. Men det krävs hårt arbete.

Jag ska inte sticka under stol med att det har varit en jäkla bergochdalbana att skriva debutboken. När jag satte mig ner och började skriva på debuten hade jag inga garantier. Inget förlag, inga stipendier, ingen skrivgrupp. Inget. Jag hade bara mig själv och min historia som jag bar på. En berättelse som jag visste att jag måste få ur mig. Om inte annat så för min egen del.
Och jag skrev.
Otaliga timmar har jag spenderat framför datorn – ibland av lust, ibland av vånda. Ibland har jag känt ”wow-flow”, andra dagar har jag övervägt att trycka på delete och bara strunta i allt.
Men jag har alltid känt att det är det här jag vill. Jag vill skriva. Och jag vill skriva för att bli läst (skrytvarning igen, men ärlighet varar längst). Och den krassa sanningen är:

Det är bara jag som kan ta mig dit. Genom hårt arbete. Samma gäller för dig!

I går kände jag verkligen att jag fick lön för mödan. Att alla gånger jag våndats, fulgrinat och kämpat mig igenom skrivpassen var värt varje sekund.

Och vet ni – kan jag, kan du!

Jobba hårt, ta ditt skrivande på allvar och tro på dig själv (gör inte du det, kommer ingen annan heller att göra det)!
Varje minut framför datorn är en minut närmare ditt mål och din dröm!
Go for it!

© Nilla Kjellsdotter

En av Lind & Co´s författare

Egentligen hade jag tänkt lägga mig tidigt i kväll, men jag känner att jag bara måste dela med mig av dagens stora ”happening”.

Lind & Co har lagt in mig som en av förlagets författare på deras hemsida!
Jag kan fortfarande inte ta in det – att jag nu finns nämnd som författare på Lind & Co´s hemsida!
Jag har fortfarande inte vant mig vid författartiteln. Det känns som om jag snor någon annans titel om jag säger att jag är författare. Typ som om jag kliver i ett par för stora skor.
Visst, jag skriver. Och jo, jag har skrivit en bok. Och jo, jag planerar en hel deckarserie. Men. Jag tänker ju bara att jag ska skriva lite böcker. Inte är jag ju författare. Det är ju andra som är författare, inte jag.
För mig är författartiteln något ”stort”. Bara något man kan drömma om. Det är ju liksom min barndomsdröm, att bli författare. Fast det är ju inget man blir, det är något man är.

Och nu står jag alltså nämnd som en av Lind & Co´s författare på förlagets hemsida. Det känns så sjukt, så overkligt.
Just nu känns det som om jag befinner mig i något sorts vakuum; i en dimma; i en dröm, och bara väntar på att jag ska vakna. Att någon ska upplysa mig om att allt är bara en stor, fet dröm. Att jag har blivit lurad och att jag inte alls kommer att ge ut någon bok.

Ändå ligger en av mina pappersböcker på bordet alldeles intill mig. Jag har en bok. En bok som jag för övrigt ska leverera till utvalda återförsäljare i morgon, så de kan börja sälja boken samma dag som pappersboken släpps (21 oktober).

På tal om boksläpp …
Nu på lördag 17.10 mellan kl. 14-17 kommer man kunna FÖRKÖPA boken av mig!
Under nämnda tid kommer jag att sitta här hemma på terrassen, utomhus, och sälja mina böcker.
Alla som är friska och helt fria från Corona-symptom är välkomna hem till oss för att förköpa boken.
OBS! Boken säljs endast under nämnda tid, och säljs varken före eller efter (böckerna postas EJ!).
Boken kostar 20,00 €.
(För adress och vägbeskrivning – kontakta mig genom detta kontaktformulär, så återkopplar jag till er!)

© Nilla Kjellsdotter

BOKEN ÄR HÄR!!

Just nu känner jag att det är mer än aktuellt att uppdatera bloggen – TROTS att jag har en nackspärr-from-hell och helst av allt bara skulle krypa ner under täcket.
Jag köpte en ny huvudkudde för ett par veckor sedan. Tror det inte tillhörde ett av de bättre köpen jag har gjort i livet. Den känns inte obekväm, men min nacke har krånglat ungefär lika länge som jag har haft huvudkudden i bruk … Jag börjar med andra ord dra lite paralleller mellan kudden och nacken. Eller så är jag bara helt enkelt överspänd inför allt som är på gång just nu …

För vet ni vad? … BOKEN ÄR HÄR!!

I fredags vid lunchtid ringde min morsa och sa: ”Dags att pallra dig hit! Böckerna levereras som bäst!”.
Av praktiska skäl hade jag valt leverans hem till mamma och pappa (de har både truck och utrymme så jag kunde lagra böckerna tills maken kom hem från sin jobbvecka och kunde hjälpa mig att baxa in dem i bilen).

Ni kan ju bara gissa feelisen i fredags!
Känslan när man fick öppna första boklådan; ta i boken; snusa på den; smeka pärmen; se den egenproducerade texten; bläddra bland sidorna; och framför allt – hålla den i handen!
Det var verkligen en obeskrivlig känsla – en oslagbar känsla!
En känsla som jag garanterat aldrig mer kommer att uppleva i mitt liv! För även om jag kommer att skriva fler böcker, få de utgivna, tryckta och hemlevererade, kommer jag ändå aldrig att uppleva känslan av att få hålla i min alldeles första, egenproducerade debutbok.

Hela den här sista tiden, efter att boken for till tryck, har jag sagt att det är lite som att vara höggravid. Man vet att bebisen snart kommer, men man vet inte exakt när. Bara på ett ungefär. OCH NU ÄR DEN HÄR!!

MEN!
Även om jag redan har böckerna i min ägo, kommer den ändå inte att börja säljas förrän den 21 oktober (samma dag som det är boksläpp).
Det jag däremot redan nu kan outa är att boken kommer att finnas tillgänglig samma dag som den släpps vid följande ställen: Akademiska Bokhandeln Gros i Vasa, Oravais Livsmedel, Herlers Bokhandel i Nykarleby och självklart kan man också köpa den direkt av mig!
Förhoppningsvis ska övriga återförsäljare (ex. bokhandlar – fysiska som nätbokhandlar) köpa in den så snart den har släppts.

Själv funderar jag också på att ha ett förköpstillfälle här hemma innan den släpps, men det är ännu i ”funderingsstadiet”.
Tanken var ju att jag skulle ha haft en lite större bokrelease inkommande lördag, men så blossade Coronan upp och restriktionen om max 50 pers. samlingar kom. Tänkte då att jag ordnar releasekaffe hemmavid för de allra närmaste istället. Nåväl, då kom restriktionen om max 10 pers. samlingar.
Men – releasekaffe hinner vi nog ha. Huvudsaken just nu är att antalet Coronafall minskar istället för ökar.
Om inte annat kommer ju ljudboken att släppas den 26 januari. Kanske jag kör en release då istället?! Återstår att se …

Hur som helst: ”I rättvisans blod” är nu äntligen här, jag har en helvetisk nackspärr och boken släpps den 21 oktober!
(Och eventuellt ordnar jag ett förköpstillfälle innan dess, men jag lovar inget!)

Glöm inte att delta i utlottningen om ett signerat exemplar av ”I rättvisans blod”Facebook och/eller Instagram!
(För att öka din vinstchans – delta på både Facebook OCH Instagram!)
DU KAN DELTA I UTLOTTNINGEN T.O.M. 20 OKTOBER 2020!


LYCKA TILL! 🖤🔪

© Nilla Kjellsdotter

UTLOTTNING!

Onsdagen den 21 oktober släpps ”I rättvisans blod” – första delen i deckarserien Morden i Österbotten – som pappersbok!
Det firar jag redan nu genom att lotta ut ett exemplar av boken (signerat, förstås!) bland alla som deltar i utlottningen på Facebook och/eller Instagram. För att öka dina vinstchanser kan du delta i utlottningen på både Facebook OCH Instagram!
Utlottningen pågår t o m tisdagen 20 oktober 2020.

LYCKA TILL! 🖤🔪

”I rättvisans blod” – första delen i serien Morden i Österbotten

© Nilla Kjellsdotter

Hybris, ljudbok, skrivsvacka och skrytvarning!

I förra inlägget skrev jag om när boksläppet skulle bli gällande pappersboken, som för övrigt ges ut via Boklund Publishing i Vasa.
Men även på ljudboksfronten har det hänt saker!

I förra veckan fick jag ett väldigt oväntat mejl från min ljudboksförläggare på det svenska förlaget Lind & Co.
Vi hade haft kontakt bara en vecka tidigare, och då fick jag veta att det exakta datumet för när den digitala ljudboken kommer att släppas blir förmodligen spikat först närmare årsskiftet, gissningsvis nån gång i december, men att målet var att ljudboken skulle släppas i januari/februari.

Som sagt, i slutet av förra veckan hörde min förläggare av sig igen.
Hela början av förra veckan var jag inne i en riktig skrivsvacka. Tvivelfasen var tillbaka och jag kände att allt jag skriver blir till ingenting, och att ingen kommer nånsin att vilja läsa vad jag skriver och har skrivit. Varje ord jag plitade ner kändes fel, jag hade absolut ingen lust att skriva och jag bara kände att jag kommer aldrig att nå ut med mina böcker så som jag önskar.
Jag vill skriva i huvudsak. Helst på heltid; ha det som mitt huvudsakliga jobb. För det är det här jag brinner för, älskar att göra (trots alla tvivelfaser jag genomlider för jämnan …). Och stundom känner jag att jag faktiskt är jävligt duktig på det här, att jag kan skriva.
Att nu dessutom bli utgiven känns som om jag äntligen har hittat ”rätt”. Som om jag hittat hem på nåt flummigt, obeskrivligt, klyschigt vis.
Men det är sjukt svårt att leva på sitt skrivande. Att försörja sig som en heltidsskrivande författare är det bara ett fåtal som kan, speciellt i Svenskfinland. Och dit har jag en lång, lång väg att gå. Om jag överhuvudtaget någonsin når dit.
Men för att ha en liten, liten chans att lyckas måste jag också bli publicerad och läst. Och just i förra veckan kändes det (åter en gång) som om den drömmen låg väldigt långt borta. Tvivlet gnagde, de ständiga tankarna ”varför skulle nån vilja läsa just mina böcker?” och ”det är väl klart att jag inte kan tro att jag skulle lyckas med nåt” spelade på repeat i mitt huvud. Min lilla kreativitetsdödande djävul var ständigt närvarande varje stund jag tillbringade vid datorn.

För ett par år sedan sa en medelålders kvinna (varför alltid dessa medelålders kvinnor som ska hacka ner på andra kvinnor??) rakt ut till mig att jag måste förstå att det är som att leva i en fantasivärld att tro att jag någonsin ska bli publicerad. Än mindre skulle jag drömma om att kunna leva på skrivandet och hoppet om att bli beviljad ett stipendium (ett litet inflik: det ironiska i det hela är jag bara en månad efter hennes spydiga ord blev beviljad mitt livs första stipendium – 2.000 € från Svenska Kulturfonden, för ändamålet ”litterärt arbete”!).
Jag vet att jag inte borde ta till mig av de nedlåtande orden, men jag kan inte hjälpa att de där orden alltid gör sig påminda så fort tvivlet kickar in.
I dagsläget vet jag att tvivelfasen är övergående, och att det behövs för de kommande kreativa stunderna, men … Det gör inte stunderna av tvivel mindre jobbiga för det!

Det som däremot gav skrivandet en rejäl puff uppåt, var att komma hem från jobbet på juristbyrån (– nej, jag jobbar inte som jurist; jag är sekreterare), och finna följande mejl av förläggaren i inkorgen:

Kan fortfarande inte riktigt greppa att jag – en debutant, finlandssvensk, österbottnisk lantis – är en av de tolv utvalda!
Lind & Co har valt att satsa på min titel – en österbottnisk deckare!
Trots att jag är en debutant med inga som helst publicerade verk att luta mig mot har de valt att göra en satsning på min bok!
Redan vid antagningen av mitt manus tyckte jag att det var stort, att jag som finlandssvensk – en debutant från Österbotten – hade petat in mig på ett svenskt förlag, men det här … Tänk att de faktiskt väljer att satsa på österbottnisk litteratur och låter Österbotten visa framfötterna i den svenska deckarlitteraturen!
(Ja, jag har fortfarande smått hybris …)

Och i och med att de valde att ta med min titel till bokkatalogen blev vi också där och då tvungna att spika ett släppdatum för den digitala ljudboken.
Så, härmed kan jag meddela att det digitala ljudboksläppet går av stapeln den 26 januari 2021!

Och … eftersom vi spikade datum för släpp av ljudboken redan nu, finns den nu (från och med i dag) även tillgänglig på Storytel och BookBeat under kategorin ”Kommande titlar”. Utöver nämnda två, har jag även sett att den också finns på Adlibris (”ej utkommen”, förstås).

När jag såg detta i dag kunde jag till min stora glädje konstatera att Lind & Co valde redan i detta skede att gå ut med att detta är del 1 i deckarserien ”Morden i Österbotten”, trots att tanken var att de skulle ta del av kommande delar och se att boken faktiskt säljer enligt deras förväntan, innan de går ut med att ”I rättvisans blod” är första delen i en serie. Även om de redan i våras bad mig att fundera ut ett deckarserienamn – ett namn som, för min del, var givet från första stund!

Jag vet att detta blir ett skrytinlägg rakt igenom – SORRY FÖR DET! – men jag är så jäkla lycklig över att Lind & Co har valt att satsa på min titel!
Lind & Co är ändå ett stort förlag i Sverige, och att de väljer ut min titel bland de 12 som ska med i bokkatalogen; då måste det ju ändå betyda att de tror på min bok och idén om en österbottnisk deckarserie. Eller …?

I första hand är det inte för egen del jag jublar (eller visst, gör jag självklart det också), utan för Österbottens del. Tänk om vår lilla ankdamm Österbotten – och Oravais! – kunde få peta in en fot på den (riks)svenska deckarmarknaden? Eller åtminstone en tå?

Nåväl, detta kan ta vilken vändning som helst. Bara för att jag verkar ha flyt nu, betyder det inte att jag är garanterad utgivning av kommande böcker.
Dags att landa med båda fötterna på jorden igen.
(Fast visst kittlar det lite skönt i kistan vid tanken på att svenskarna ”på andra sidan potten” inom kort kanske, kanske kommer att lyssna på en deckare som utspelar sig i Österbotten – närmare bestämt, i vårt lilla ”Årvas”!)

P.S.
Don’t worry! Hybrisen kommer förmodligen ha lagt sig innan ni hunnit blinka, och jag är tillbaka nere i skrivsvackan igen.
D.S.

© Nilla Kjellsdotter

BOKSLÄPP FÖR PAPPERSBOKEN!

Har hänt massor sedan jag senast bloggade, så jag vet inte riktigt var jag ska börja …
Därför tänker jag att jag kommer att dela upp händelserna i olika blogginlägg.

Till att börja med kan jag meddela att vi äntligen har ett datum för släppet av pappersboken!
Ett datum som jag faktiskt tror att kommer att hålla. I början av förra veckan var jag i kontakt med tryckeriet och fick då veta när de uppskattas sända böckerna. Och utifrån det datumet tänker jag att det skall mycket till för att datumet för boksläppet ska fallera, men – man vet aldrig i dessa tider!
Rådande Coronaläge känns långt ifrån stabilt efter helgens rapporterade Coronafall … Om jag inte är helt ute och cyklar har 109 nya Coronafall uppdagats i Vasa sjukvårdsdistrikt, varav 104 av dessa är Vasabor …
Det börjar, ärligt, faktiskt kännas lite läskigt på riktigt.
Men boksläppet då …

Härmed kan jag meddela att ”I rättvisans blod” kommer att släppas i pappersform onsdagen den 21 oktober!

Boken kommer ni att kunna köpa via mig, Boklund.fi, Adlibris, utvalda bokhandlar (finns den inte i din bokhandel – efterfråga den/be att de köper in den), i vår egen bybutik Livsmedel, och jag vet även att en del bibliotek har redan på G att ta in den (finns den inte på ditt bibliotek – be att de tar in den!).

© Nilla Kjellsdotter