Egentligen hade jag tänkt lägga mig tidigt i kväll, men jag känner att jag bara måste dela med mig av dagens stora ”happening”.
Lind & Co har lagt in mig som en av förlagets författare på deras hemsida! Jag kan fortfarande inte ta in det – att jag nu finns nämnd som författare på Lind & Co´s hemsida! Jag har fortfarande inte vant mig vid författartiteln. Det känns som om jag snor någon annans titel om jag säger att jag är författare. Typ som om jag kliver i ett par för stora skor. Visst, jag skriver. Och jo, jag har skrivit en bok. Och jo, jag planerar en hel deckarserie. Men. Jag tänker ju bara att jag ska skriva lite böcker. Inte är jag ju författare. Det är ju andra som är författare, inte jag. För mig är författartiteln något ”stort”. Bara något man kan drömma om. Det är ju liksom min barndomsdröm, att bli författare. Fast det är ju inget man blir, det är något man är.
Och nu står jag alltså nämnd som en av Lind & Co´s författare på förlagets hemsida. Det känns så sjukt, så overkligt. Just nu känns det som om jag befinner mig i något sorts vakuum; i en dimma; i en dröm, och bara väntar på att jag ska vakna. Att någon ska upplysa mig om att allt är bara en stor, fet dröm. Att jag har blivit lurad och att jag inte alls kommer att ge ut någon bok.
Ändå ligger en av mina pappersböcker på bordet alldeles intill mig. Jag har en bok. En bok som jag för övrigt ska leverera till utvalda återförsäljare i morgon, så de kan börja sälja boken samma dag som pappersboken släpps (21 oktober).
På tal om boksläpp … Nu på lördag 17.10 mellan kl. 14-17 kommer man kunna FÖRKÖPA boken av mig! Under nämnda tid kommer jag att sitta här hemma på terrassen, utomhus, och sälja mina böcker. Alla som är friska och helt fria från Corona-symptom är välkomna hem till oss för att förköpa boken. OBS! Boken säljs endast under nämnda tid, och säljs varken före eller efter (böckerna postas EJ!). Boken kostar 20,00 €. (För adress och vägbeskrivning – kontakta mig genom detta kontaktformulär, så återkopplar jag till er!)
Just nu känner jag att det är mer än aktuellt att uppdatera bloggen – TROTS att jag har en nackspärr-from-hell och helst av allt bara skulle krypa ner under täcket. Jag köpte en ny huvudkudde för ett par veckor sedan. Tror det inte tillhörde ett av de bättre köpen jag har gjort i livet. Den känns inte obekväm, men min nacke har krånglat ungefär lika länge som jag har haft huvudkudden i bruk … Jag börjar med andra ord dra lite paralleller mellan kudden och nacken. Eller så är jag bara helt enkelt överspänd inför allt som är på gång just nu …
För vet ni vad? … BOKEN ÄR HÄR!!
I fredags vid lunchtid ringde min morsa och sa: ”Dags att pallra dig hit! Böckerna levereras som bäst!”. Av praktiska skäl hade jag valt leverans hem till mamma och pappa (de har både truck och utrymme så jag kunde lagra böckerna tills maken kom hem från sin jobbvecka och kunde hjälpa mig att baxa in dem i bilen).
Ni kan ju bara gissa feelisen i fredags! Känslan när man fick öppna första boklådan; ta i boken; snusa på den; smeka pärmen; se den egenproducerade texten; bläddra bland sidorna; och framför allt – hålla den i handen! Det var verkligen en obeskrivlig känsla – en oslagbar känsla! En känsla som jag garanterat aldrig mer kommer att uppleva i mitt liv! För även om jag kommer att skriva fler böcker, få de utgivna, tryckta och hemlevererade, kommer jag ändå aldrig att uppleva känslan av att få hålla i min alldeles första, egenproducerade debutbok.
Hela den här sista tiden, efter att boken for till tryck, har jag sagt att det är lite som att vara höggravid. Man vet att bebisen snart kommer, men man vet inte exakt när. Bara på ett ungefär. OCH NU ÄR DEN HÄR!!
MEN! Även om jag redan har böckerna i min ägo, kommer den ändå inte att börja säljas förrän den 21 oktober (samma dag som det är boksläpp). Det jag däremot redan nu kan outa är att boken kommer att finnas tillgänglig samma dag som den släpps vid följande ställen: Akademiska Bokhandeln Gros i Vasa, Oravais Livsmedel, Herlers Bokhandel i Nykarleby och självklart kan man också köpa den direkt av mig! Förhoppningsvis ska övriga återförsäljare (ex. bokhandlar – fysiska som nätbokhandlar) köpa in den så snart den har släppts.
Själv funderar jag också på att ha ett förköpstillfälle här hemma innan den släpps, men det är ännu i ”funderingsstadiet”. Tanken var ju att jag skulle ha haft en lite större bokrelease inkommande lördag, men så blossade Coronan upp och restriktionen om max 50 pers. samlingar kom. Tänkte då att jag ordnar releasekaffe hemmavid för de allra närmaste istället. Nåväl, då kom restriktionen om max 10 pers. samlingar. Men – releasekaffe hinner vi nog ha. Huvudsaken just nu är att antalet Coronafall minskar istället för ökar. Om inte annat kommer ju ljudboken att släppas den 26 januari. Kanske jag kör en release då istället?! Återstår att se …
Hur som helst: ”I rättvisans blod” är nu äntligen här, jag har en helvetisk nackspärr och boken släpps den 21 oktober! (Och eventuellt ordnar jag ett förköpstillfälle innan dess, men jag lovar inget!)
Glöm inte att delta i utlottningen om ett signerat exemplar av ”I rättvisans blod” på Facebook och/eller Instagram! (För att öka din vinstchans – delta på både Facebook OCH Instagram!) DU KAN DELTA I UTLOTTNINGEN T.O.M. 20 OKTOBER 2020!
Onsdagen den 21 oktober släpps ”I rättvisans blod” – första delen i deckarserien Morden i Österbotten – som pappersbok! Det firar jag redan nu genom att lotta ut ett exemplar av boken (signerat, förstås!) bland alla som deltar i utlottningen på Facebook och/eller Instagram. För att öka dina vinstchanser kan du delta i utlottningen på både Facebook OCH Instagram! Utlottningen pågår t o m tisdagen 20 oktober 2020.
LYCKA TILL! 🖤🔪
”I rättvisans blod” – första delen i serien Morden i Österbotten
I förra inlägget skrev jag om när boksläppet skulle bli gällande pappersboken, som för övrigt ges ut via Boklund Publishing i Vasa. Men även på ljudboksfronten har det hänt saker!
I förra veckan fick jag ett väldigt oväntat mejl från min ljudboksförläggare på det svenska förlaget Lind & Co. Vi hade haft kontakt bara en vecka tidigare, och då fick jag veta att det exakta datumet för när den digitala ljudboken kommer att släppas blir förmodligen spikat först närmare årsskiftet, gissningsvis nån gång i december, men att målet var att ljudboken skulle släppas i januari/februari.
Som sagt, i slutet av förra veckan hörde min förläggare av sig igen. Hela början av förra veckan var jag inne i en riktig skrivsvacka. Tvivelfasen var tillbaka och jag kände att allt jag skriver blir till ingenting, och att ingen kommer nånsin att vilja läsa vad jag skriver och har skrivit. Varje ord jag plitade ner kändes fel, jag hade absolut ingen lust att skriva och jag bara kände att jag kommer aldrig att nå ut med mina böcker så som jag önskar. Jag vill skriva i huvudsak. Helst på heltid; ha det som mitt huvudsakliga jobb. För det är det här jag brinner för, älskar att göra (trots alla tvivelfaser jag genomlider för jämnan …). Och stundom känner jag att jag faktiskt är jävligt duktig på det här, att jag kan skriva. Att nu dessutom bli utgiven känns som om jag äntligen har hittat ”rätt”. Som om jag hittat hem på nåt flummigt, obeskrivligt, klyschigt vis. Men det är sjukt svårt att leva på sitt skrivande. Att försörja sig som en heltidsskrivande författare är det bara ett fåtal som kan, speciellt i Svenskfinland. Och dit har jag en lång, lång väg att gå. Om jag överhuvudtaget någonsin når dit. Men för att ha en liten, liten chans att lyckas måste jag också bli publicerad och läst. Och just i förra veckan kändes det (åter en gång) som om den drömmen låg väldigt långt borta. Tvivlet gnagde, de ständiga tankarna ”varför skulle nån vilja läsa just mina böcker?” och ”det är väl klart att jag inte kan tro att jag skulle lyckas med nåt” spelade på repeat i mitt huvud. Min lilla kreativitetsdödande djävul var ständigt närvarande varje stund jag tillbringade vid datorn.
För ett par år sedan sa en medelålders kvinna (varför alltid dessa medelålders kvinnor som ska hacka ner på andra kvinnor??) rakt ut till mig att jag måste förstå att det är som att leva i en fantasivärld att tro att jag någonsin ska bli publicerad. Än mindre skulle jag drömma om att kunna leva på skrivandet och hoppet om att bli beviljad ett stipendium (ett litet inflik: det ironiska i det hela är jag bara en månad efter hennes spydiga ord blev beviljad mitt livs första stipendium – 2.000 € från Svenska Kulturfonden, för ändamålet ”litterärt arbete”!). Jag vet att jag inte borde ta till mig av de nedlåtande orden, men jag kan inte hjälpa att de där orden alltid gör sig påminda så fort tvivlet kickar in. I dagsläget vet jag att tvivelfasen är övergående, och att det behövs för de kommande kreativa stunderna, men … Det gör inte stunderna av tvivel mindre jobbiga för det!
Det som däremot gav skrivandet en rejäl puff uppåt, var att komma hem från jobbet på juristbyrån (– nej, jag jobbar inte som jurist; jag är sekreterare), och finna följande mejl av förläggaren i inkorgen:
Kan fortfarande inte riktigt greppa att jag – en debutant, finlandssvensk, österbottnisk lantis – är en av de tolv utvalda! Lind & Co har valt att satsa på mintitel – en österbottnisk deckare! Trots att jag är en debutant med inga som helst publicerade verk att luta mig mot har de valt att göra en satsning på min bok! Redan vid antagningen av mitt manus tyckte jag att det var stort, att jag som finlandssvensk – en debutant från Österbotten – hade petat in mig på ett svenskt förlag, men det här … Tänk att de faktiskt väljer att satsa på österbottnisk litteratur och låter Österbotten visa framfötterna i den svenska deckarlitteraturen! (Ja, jag har fortfarande smått hybris …)
Och i och med att de valde att ta med min titel till bokkatalogen blev vi också där och då tvungna att spika ett släppdatum för den digitala ljudboken. Så, härmed kan jag meddela att det digitala ljudboksläppet går av stapeln den 26 januari 2021!
Och … eftersom vi spikade datum för släpp av ljudboken redan nu, finns den nu (från och med i dag) även tillgänglig på Storytel och BookBeat under kategorin ”Kommande titlar”. Utöver nämnda två, har jag även sett att den också finns på Adlibris (”ej utkommen”, förstås).
När jag såg detta i dag kunde jag till min stora glädje konstatera att Lind & Co valde redan i detta skede att gå ut med att detta är del 1 i deckarserien ”Morden i Österbotten”, trots att tanken var att de skulle ta del av kommande delar och se att boken faktiskt säljer enligt deras förväntan, innan de går ut med att ”I rättvisans blod” är första delen i en serie. Även om de redan i våras bad mig att fundera ut ett deckarserienamn – ett namn som, för min del, var givet från första stund!
Jag vet att detta blir ett skrytinlägg rakt igenom – SORRY FÖR DET! – men jag är så jäkla lycklig över att Lind & Co har valt att satsa på min titel! Lind & Co är ändå ett stort förlag i Sverige, och att de väljer ut min titel bland de 12 som ska med i bokkatalogen; då måste det ju ändå betyda att de tror på min bok och idén om en österbottnisk deckarserie. Eller …?
I första hand är det inte för egen del jag jublar (eller visst, gör jag självklart det också), utan för Österbottens del. Tänk om vår lilla ankdamm Österbotten – och Oravais! – kunde få peta in en fot på den (riks)svenska deckarmarknaden? Eller åtminstone en tå?
Nåväl, detta kan ta vilken vändning som helst. Bara för att jag verkar ha flyt nu, betyder det inte att jag är garanterad utgivning av kommande böcker. Dags att landa med båda fötterna på jorden igen. (Fast visst kittlar det lite skönt i kistan vid tanken på att svenskarna ”på andra sidan potten” inom kort kanske, kanske kommer att lyssna på en deckare som utspelar sig i Österbotten – närmare bestämt, i vårt lilla ”Årvas”!)
P.S. Don’t worry! Hybrisen kommer förmodligen ha lagt sig innan ni hunnit blinka, och jag är tillbaka nere i skrivsvackan igen. D.S.
Har hänt massor sedan jag senast bloggade, så jag vet inte riktigt var jag ska börja … Därför tänker jag att jag kommer att dela upp händelserna i olika blogginlägg.
Till att börja med kan jag meddela att vi äntligen har ett datum för släppet av pappersboken! Ett datum som jag faktiskt tror att kommer att hålla. I början av förra veckan var jag i kontakt med tryckeriet och fick då veta när de uppskattas sända böckerna. Och utifrån det datumet tänker jag att det skall mycket till för att datumet för boksläppet ska fallera, men – man vet aldrig i dessa tider! Rådande Coronaläge känns långt ifrån stabilt efter helgens rapporterade Coronafall … Om jag inte är helt ute och cyklar har 109 nya Coronafall uppdagats i Vasa sjukvårdsdistrikt, varav 104 av dessa är Vasabor … Det börjar, ärligt, faktiskt kännas lite läskigt på riktigt. Men boksläppet då …
Härmed kan jag meddela att ”I rättvisans blod” kommer att släppas i pappersform onsdagen den 21 oktober!
Boken kommer ni att kunna köpa via mig, Boklund.fi, Adlibris, utvalda bokhandlar (finns den inte i din bokhandel – efterfråga den/be att de köper in den), i vår egen bybutik Livsmedel, och jag vet även att en del bibliotek har redan på G att ta in den (finns den inte på ditt bibliotek – be att de tar in den!).
Nu är det en och en halv vecka sedan jag senast bloggade, och mycket har hänt sedan dess. Både roliga och mindre roliga saker.
Vi kan börja med det mindre roliga. I mitt senaste blogginlägg skrev jag att den preliminära tiden för boksläpp är vecka 41. Jag kan nu meddela att den tidsplanen spricker. MEN! En bok kommer det ju att bli oavsett! Det bara dröjer en till två veckor längre än vi hade trott. Så ingen panikartad fördröjning. Och ni vet ju; ”Den som väntar på något gott …”
Det är väl egentligen den enda grejen som är på ”minussidan” bland händelser just nu, för i övrigt händer det en massa roligt!
I skrivande stund är jag inbokad till tre olika författarkvällar/-framträdanden, och flera är på G. Två av kvällarna är redan utannonserade, så de kan jag pusha för. Den ena är vid Oravais bibliotek onsdagen den 2.12 kl. 19:00 och den andra är vid Vörå huvudbibliotek onsdagen den 16.12 kl. 19:00. Och vet ni vad?! Jag har fått veta att det redan börjat trilla in anmälningar!! Så, är ni intresserade av att delta? Anmäl er! Det finns bara ett begränsat antal platser nu i och med Covid-19. (Under författarkvällarna kommer man också ha möjlighet att köpa böckerna.)
Annat roligt då? Jag har fått beställning på böckerna till Oravais Livsmedel (byns K-butik)! Så roligt att den lokala butiken är så angelägen om att ta in boken. Det betyder mycket för mig, att de vill hjälpa en lokal författare som står i startgroparna med sitt författarskap. Så fort den kommer till försäljning kommer ni att hitta den i butiken, lämpligt till farsdag och julafton!
Releasekaffe är också något jag planerar som bäst. Till en början tänkte jag slå på stort; hyra en större lokal och bjuda in massa folk, men på grund av alla Corona-restriktioner som ploppat upp på sistone har jag börjat tänka om. Jag tänker att jag kör med releasekaffe hemmavid, bjuder in en lite mindre skara folk, och de som kommer – de kommer. (Och då förutsätter jag att man är frisk!)
Så vill du delta i mitt releasekaffe – tveka inte att höra av dig! Kommentera eller ta kontakt via kontaktformuläret, så meddelar jag dag och tid när allt är spikat!
Det känns som om jag glömt att nämna någon rolig grej som har hänt och/eller är på G …?! Som sagt, det händer grejer hela tiden, och författarskapet (som jag nu på riktigt vågat börja använda mig av) tar hela tiden nya steg framåt.
På tal om det borde jag påbörja redigeringen av del två, ”I hemlighetens blod” (arbetstitel), för nu har jag fått tillbaka manushögen från testläsarna. Kan konstatera att jag har ett knepigt dilemma: ena testläsaren hade kommenterat slutet som ”Bra!” och en annan testläsare ansåg att det blev alldeles för långdraget. Själv är jag ”mitt emellan” i min åsikt. Hahah … Men jag tycker att de två vitt skilda åsikterna från dessa två testläsare signalerar tydligt hur olika vi läsare är, i tycke och smak. Det sköna i kråksången är i alla fall att jag har en tydlig bild av hur jag vill göra om slutet. För jag känner att det nog måste göras om till viss del. Fast om det kommer att hålla återstår att se. Finns mycket som behöver skrivas om ställvis i del två. Men jag skulle verkligen .i.n.t.e. ha någon .l.u.s.t. .a.l.l.s. att gräva ner mig i del två, nu när jag är så på G med del tre. Efter noggrant övervägande har jag kommit till att jag behöver tillåta mig att fortsätta med del tre ännu ett tag. Sedan kan jag ta itu med del två igen.
På tal om del tre borde jag sätta mig och skriva manus nu. Mitt mål är, som tidigare nämnt, 500 ord per dag (fem dagar per vecka), alternativt totalt 2.500 ord på en hel vecka. Denna vecka ligger jag fortfarande efter med mitt skrivmål (saknas ca 1.000 ord för att jag ska ha uppnått minimi-målet). Har varit en ganska hektisk vecka, trots att jag till en början inte hade så mycket inplanerat. I början av veckan såg det faktiskt ut som om jag skulle ha gott om skrivtid, men … Icke sa Nicke! Förra veckan var jag däremot rejält produktiv, och dubblade (nästan) veckans skrivmål. Knappt 5.000 ord och nästan 20 sidor. Det kändes göttigt! I dagsläget har jag åstadkommit 47 sidor. Med andra ord är jag rätt långt på väg, fastän det känns som om jag inte kommer mig någonvart.
Stipendieansökningar är också något jag borde ta itu med innan månaden är slut. Har ett par stycken jag har siktat på att ansöka om denna månad. Om man blir beviljad något är en annan femma … Men det får man se då. Söker man inget, blir man helt garanterat inte beviljat något!
Och ja, för att ännu nämna om ”plussidan”: I morgon kväll är jag utbjuden på dejt. Så länge sedan sist – ser verkligen framemot det! För att inte tala om maten som kommer att serveras … Och inom kort ska jag också iväg på en morsvila med en kompis. Så sent som i dag bokades hotellet. Något som är lika behövligt som dejt-kvällen (och som jag också ser framemot minst lika mycket!)!
Så jaa, just nu rullar livet på. Eftersom jag, efter de senaste årens motgångar, har lite svårt att tro på medgångar när livet rullar på utan fadäser, bara inväntar jag en smärre katastrof nu. Hur, när och vad katastrofen skulle bestå av har jag ingen aning om, men … Jaa, kanske jag bara ska tillåta mig att njuta av livet lite grann nu. Eller åtminstone försöka.
I går lovade jag att jag i dag skulle droppa tidpunkten för det kommande boksläppet. Vill poängtera att tidpunkten är fortfarande preliminär, boken har ännu inte kommit från tryck, och man kan aldrig veta till hundra procent vad som dyker upp eller vad som kan orsaka fördröjning, men – vi har en planerad tidpunkt för boksläppet, och den kommer vi att hålla såvida det inte uppstår nåt oväntat vid tryckeriet eller leveransen!
Jag kan fortfarande inte riktigt förstå, eller ta in, att jag snart kommer att kunna hålla min första alldeles egenproducerade bok i handen! En bok som jag har skrivit, hittat på och åstadkommit från början till slut. Mitt alldeles egna verk. Snart kommer jag att kunna hålla boken i min hand, dofta på den och bläddra i den. Det är en sådan mäktig känsla att bara föreställa sig scenariot; hur jag håller den i handen, smeker dess pärm och sakta vänder upp den första sidan och ser den tryckta texten. Hur mäktigt kommer det inte då att vara när jag väl håller den i min hand!?
Ett annat spänningsmoment är hur många boklådor det kommer att bli. I och med att ”I rättvisans blod” blir en tjock bok gissar jag att det inte ryms alltför många böcker i en låda. Jag väntar med spänning på att få se lastpallen med leveransen. Hoppas bara att jag är hemma dagen då bokleveransen kommer så jag personligen kan ta emot den. Annars blir det någon annan som får den äran … Vart jag ska göra av alla böcker under tiden jag förvarar dem är dock ett dilemma jag inte vågat ägna alltför mycket tanke åt ännu. Jag tänker att förvaringen måste väl ändå vara det minsta bekymret. Att det löser sig nog. På nåt sätt …
Anyway. Slutpladdrat nu. Jag gissar att ni vill veta när det tänkta boksläppet kommer att gå av stapeln, och …
Härmed kan jag berätta att den preliminära tidpunkten för boksläppet kommer att bli VECKA 41! Förutom att man kan köpa den direkt av mig, kommer den även att finnas tillgänglig i diverse bokhandlar (finns den inte, fråga efter den av din bokhandlare och be att hen tar in den!), på Adlibris, bibliotek (har inte ditt bibliotek tagit in den, fråga efter den!), o.s.v.
I samband med boksläppet kommer även en pressträff att ordnas. Jobbar du på radio, en tidning, teve, o.s.v. och önskar få inbjudan till pressträffen – let me know! Förlaget kommer att sända ut info till pressträffen, och har du på känn att just du (din radiokanal, -tidning eller -teveshow) inte finns med i den inbjudan, hojta till!
… och ja, någon form av releasefest/releasekaffe har jag också tänkt ordna. Hur, var, när och i vilken form är fortfarande oklart.
Som sagt, pricka in vecka 41 i kalendern, för då skall boken finnas tillgänglig för allmänheten!
Senast jag skrev var det skumpa och firande som gällde. Då hade boken gått vidare till tryck. Det är en redan en vecka sedan, och jag får nog konstatera att jag är nog inte så bra på att uppdatera bloggen … Åtminstone är jag inte så aktiv som jag önskar att jag hade varit, men … Det blir väl så när livet och vardagen kommer emellan. I guess …
Faktiskt så har jag, igen, lite roliga news som jag snart kommer att droppa! Jag har fått veta preliminär tid för när lanseringen kommer att gå av stapeln! Men mer om deti morgon!
Annat då? Jag är igång med skrivandet igen, och det känns sååå skönt! Jag har dessutom strukturerat upp mitt skrivande, något som känns mer än bra! Jag har länge kämpat med min inre press; att jag jämt och ständigt känner att jag måste/borde skriva varje minut jag är hemma och inte sitter vid datorn. En press som tär på mig och äter upp mig inifrån! För att inte tala om hur dödande den är för kreativiteten … Därför har jag denna höst lagt ett mål som jag vet att är uppnåeligt, och är något jag kan hålla, och ska hålla.
Mitt skrivmål är: 500 ord/dag, fem dagar per vecka, alternativt totalt 2.500 ord under en hel vecka. Jag vet, det låter inte mycket för världen, men jag vill hålla det lågt av den enkla anledningen att jag ska känna att jag kan hålla det. Och femhundra ord på en dag är betydligt mer än inga ord alls! Allt som skrivs utöver dessa 500 ord/dag är bara en bonus. Dessutom räknade jag ut att om mitt färdiga råmanus är, säg totalt 90.000 ord, och jag skriver femhundra ord per dag, fem dagar varje vecka, kommer det att ta ca trettiosex veckor att åstadkomma ett komplett råmanus. Vilket inte heller känns helt omöjligt. Självklart förstår jag att livet och vardagen i något skede kommer att sätta käppar i hjulen för mina mål, och att det kommer att komma veckor då mina mål inte går att genomföra, men … Målet om att denna gång lyckas åstadkomma ett klart råmanus under ett års tid känns ändå inte alltför oöverstigligt.
Dessutom tycker jag att det är smart att lägga ett mål per dag – ett mål jag i första hand försöker hålla, men att jag även har ett total mål per vecka, vilket gör att jag kan kompensera för de dagar jag inte lyckats uppfylla mitt dagliga mål.
Som exempelvis denna vecka: Hela onsdagen gick åt till att flänga och fara på en massa ärenden, på torsdagen jobbade jag + att jag var iväg på både det ena och det andra. Fredagen däremot, då tog jag igen mina förlorade ord. Redan innan klockan hunnit slå tio hade jag lyckats skramla ihop närmare sjuhundra ord. Därefter tog jag en paus, gick på en drygt fem kilometers promenad med en väninna och därefter fikade vi en stund. På eftermiddagen satte jag mig vid datorn igen. Slutsaldot för fredagen slutade på närmare 1.600 ord = jag hade kompenserat för både onsdagen och torsdagen och uppnått fredagens skrivmål. Därav var denna veckas mål i hamn. Vackert så!
Genom mitt über-låga skrivmål har jag under helgen med gott samvete kunnat umgås med familjen i lugn och ro, och inte behövt känna press över att jag behöver skriva. Visst har tanken om att jag måste skriva ploppat upp nu som då, men då har jag ändå kunnat intala mig att mitt skrivmål per vecka är redan uppnått. Enda orsaken till varför jag eventuellt ska skriva under helgen är för att jag känner lust att skriva, inget annat.
Jag fattar ju att det här låter som helt banala saker, som säger sig självt, men på grund av den inre stressen som jag konstant känner, är det nödvändigt att jag går grundligt tillväga. Och orsaken till varför jag skriver ett helt blogginlägg om saken är för att jag i framtiden, när kreativitetspressen är tillbaka och långsamt styckar mig i bitar, ska kunna gå tillbaka och läsa inlägget. Förstå att det är okej att bara prestera 2.500 ord på en vecka (trots att det är något många författare har som ett dagligt mål) och påminna mig själv om att jag har varit i den här fasen förut.
Tidigare under hösten/sommaren har jag känt en enorm press och stress över att börja skriva på mitt nya manus, ”I Guds blod”, som är tänkt att bli den tredje delen i ”Morden i Österbotten”. Rädslan för att börja på manuset har bottnat i att jag varit rädd för att jag inte ska kunna skriva. Att mitt huvud ska vara helt blankt, som ett vitt papper, när jag väl sitter vid tangenterna. Att jag inte ska kunna skriva; alltså inte finna orden, flödet eller berättelsen. Tills jag denna vecka insåg att jag omedvetet har lagt ett helt ouppnåeligt krav på mig själv – att jag måste skriva korrekt, fenomenalt och storslaget från första stavelsen. Varför … ?? Jag har nog inget bra svar på det. Och jag vet ju egentligen att det är helt omöjligt att sätta en sådan press på sig själv. Ingen skriver ett komplett och briljant manus under själva skrivstadiet. Inte heller under första redigeringsvändan. Inte heller under den andra … Det krävs tid, och åter tid, för att få det bra (och ändå finns det alltid ett visst antal mindre fel som smyger sig i varje färdigt tryckt exemplar!).
Nåväl, bara jag insåg vad som var grunden till att jag slagit knut på min kreativitet, har det känts lite lättare igen. Dessutom har jag överskridit tjugo skrivna sidor nu, något som fått mig att sakta våga tro att även det här kan bli till något. Mycket är berättat, drivet är igång, men det är många, många kapitel som jag har kvar att berätta. Kapitel som är tydliga i mitt inre, och ”bara” behöver skrivas ner. Dessutom är det så underbart att få umgås med Mija och Ronnie igen. Som jag längtat efter de två (undrar om de längtat lika mycket efter mig …?). Till på köpet gästar de denna gång platser som jag känner mer än väl, vilket är extra kul …
Så … För att summera det hela: Skrivandet av del tre är igång, jag har satt upp tydliga veckomål som jag eftersträvar att hålla hela hösten, och framför allt: min debutbok kommer snart att lanseras! Wiiiih!
Och som vanligt: meddela mig gärna om ni har önskemål om vad ni vill läsa om!
Ni som läste gårdagens blogginlägg kunde läsa att jag hade lagt skumpan på kylning för att jag hade något att fira. Det jag däremot inte ville outa var vad som skulle firas, och jag lovade istället att droppa nyheten i dag.
Ni som följer mitt Instagram-konto nilla.kjellsdotter och/eller min Facebook-sida Nilla Kjellsdotter har redan fått ta del av varför skumpan korkades just i går kväll …
… och jag kan härmed meddela att I rättvisans blod är nu på väg till TRYCKERIET! 🎉
Iiiih! Jag kan erkänna att jag har nog inte riktigt hunnit ta in det och smälta det själv ännu heller. Tänk att jag snart kommer att få hålla i min bok! En bok som jag har skrivit! Nej, jag kan verkligen inte ta in det …
En sak som slog mig i går när vi satt i soffan och hade korkat skumpan, var att jag borde ju självklart lotta ut ett exemplar av boken i samband med lanseringen.
Så det jag vill pusha för redan nu: Gå in på min Facebook-sida (Nilla Kjellsdotter) och följ sidan eller följ mitt Instagram-konto (nilla.kjellsdotter) om ni vill hålla er uppdaterade om när bokutlottningen går av stapeln. Jag kommer självklart hinta här i bloggen också om när utlottningen börjar, men själva deltagandet görs via Facebook och Instagram. (Vill ni öka era vinstchanser lönar det sig att följa mig på både Instagram OCH Facebook!)
Annat som slog mig när vi satt i soffan och skålade, var alla katastrof-tankar. Tänk om … Tänk om min bok blir superduper ratad? Tänk om ingen kommer att gilla del 1? Då kommer ju heller ingen att vilja ge ut del 2! Tänk om ingen kommer att tycka om del 2, och ingen vill ge ut den? Tänk om jag inte får såld en enda bok? Tänk om jag lämnar med alla böcker själv? (Då kan jag säga att vi kommer att ha ont om plats här hemma, bland alla kommande boklådor!) Tänk om …
Men som jag skrivit även i tidigare inlägg: under mina skrivår har jag lärt mig att ”katastrof-tänket” och all ”tänk om”-ångest hör till. Man måste bara acceptera läget och göra det bästa av situationen när katastrof-tankarna och ångesten kommer.
Dessutom har jag insett att hur jag än ställer mig kommer det alltid(!) att finnas nån som inte gillar boken! Och det är helt naturligt, för alla kan inte gilla allt. Vi är olika. Frågan är bara om jag, den dagen när jag läser hur nån har total-dissat min bok, kan se på det med samma ögon som jag gör nu?
Nåväl, det är bara att acceptera att sågningar är också en del av processen. Jag förmodar att kan man inte ta kritik ska man inte ge ut nånting heller. Men visst är det lite (MEGA!) nervöst just nu …
Yes! Tro det eller ej, men i dag har jag lyckats åstadkomma drygt 700 ord = ett kapitel till ”I Guds blod”, tredje delen i Morden i Österbotten. Sjuhundra ord är ju ingen mängd att skryta om, men för mig känns det stort!
Tror jag aldrig har känt mig så lättad över att skriva något. Kändes verkligen skönt! Även om det inte var helt enkelt till en början … Ni kanske minns mitt senaste inlägg (Naket och Ärligt), där jag uttryckte min oro för att aldrig kunna skriva någonting mer, samt beskrev i stora drag ”skrivdippen” jag befann mig i? Om inte, läs det inlägget så förstår ni varför jag är så oerhört glad över att kunna skriva igen!
Innan jag satte mig ner och faktiskt aktivt försökte skriva på del tre, kände jag bara en sådan fruktansvärd, enorm ångest över att behöva fylla alla tomma sidor med text. Som vanligt har jag ju i huvudet en klar bild över vad som ske, var handlingen ska utspela sig, brottet och motivet, o.s.v., men den här gången kändes den lilla detaljen att man faktiskt skall skriva det också helt övermäktig. Bara tanken på att jag har ca 250-300 tomma A4-sidor som ska fyllas, har fått mig panikslagen innan jag ens hunnit fram till datorn. Men i dag när jag väl satt här, framför tangenterna, med öppet dokument och ögnade igenom det första två kapitlen som jag faktiskt skrev redan i våras, kändes allt så ”naturligt” igen. Plötsligt förstod jag att jag ska ju inte skriva alla dessa sidor på en gång. Det är ett ca ett-tvåårigt projekt (för min del, i den livssituation jag befinner mig i just nu) att åstadkomma ett råmanus. Och det får dröja innan det är klart. Huvudsaken är att jag skriver.
Okej, det här är väl hur naturliga saker som helst, och för gemene man låter det förmodligen som en självklarhet. Men själv tillhör jag gruppen som slår knut på mig själv och får absolut inget gjort om jag har alldeles för mycket hängande över mig. Och just nu har jag det. Jag kan liksom inte sortera ur vad som är mest relevant, vad ska jag börja med att beta av, och vad måste jag verkligen göra och vad kan jag prioritera bort. Dessutom känner jag alltid press över att jag måste skriva de stunder då jag inte skriver (fastän jag bara en halvtimme tidigare har avslutat ett långt skrivpass). Därför har jag beslutat mig för att jag denna höst ska på allvar strukturera min skrivtid bättre. Schemalägg skrivtiden, göra upp många små delmål, inte tumma på min skrivtid och tillåta mig att faktiskt vara ledig de stunder som jag har inplanerad ledig tid för familj och vänner.
Nåväl, nog om det. Det känns verkligen skönt att ha skrivit ett kapitel igen. Hoppet är tillbaka, och tron om att jag ska lyckas åstadkomma ytterligare ett manus har infunnit sig igen. För det är ju verkligen det här jag vill göra! Även om jag vet att chanserna för att lyckas kunna försörja mig heltid på skrivandet är ytterst små, är det ändå det jag drömmer om. Och så länge jag inte nått mitt mål, kommer jag att fortsätta kämpa och drömma.
Och förresten, på tal om mål – i kväll skall vi fira! Lade skumpan på kylning redan i går kväll, men i dag skall den korkas. Ytterligare ett delmål är nått i min bokprocess/mitt författarskap! Men vad som har hänt får ni veta i morgon …
Nilla Kjellsdotter 