Förköp, rus av eufori och uppmaning om att våga drömma!

Oj, hörni! Var ska jag börja utan att ni tycker att jag skryter rakt igenom?

I går hade jag förköp av boken hemma hos mig, ute på terrassen. Egentligen hade jag tänkt ha en stor releasefest, men Corona – you know (no more words needed) … – satte stopp för det.
I stället valde jag att ha ett förköpstillfälle, utan kaffebjudning, ute på terrassen.

Min förhoppning var att det skulle komma ca 10-15 personer, och att jag skulle lyckas sälja 25-30 böcker.
Maken hade burit ner tre lådor med böcker = totalt 30 böcker. Han sa att tar böckerna slut, hämtar han mer vid behov, men vi båda var eniga om att om jag lyckades sälja 30 böcker skulle jag vara mer än nöjd.

Redan ett par dagar innan förköpstillfället började folk höra av sig och efterfrågade adressen. Många av de som efterfrågade adressen hade jag ingen direkt aning om vem de var.
I går kan man lugnt säga att jag kände mig lite som ”alla känner apan, men apan känner ingen” …

Förköpstillfället hade jag satt till kl. 14-17, och första gästen anlände ca tio minuter före kl. 14.
Jag som alltid är ute i sista minuten, och som inte hade trott att det skulle vara sånt stort intresse för boken, var förstås inte helt klar i min organisering.
Som tur var hade första gästen förståelse och fick mig ändå att känna mig lugn i kaoset.

Tidigare under dagen hade jag hunnit tänka att under tiden jag väntar mellan gästerna, kan jag ägna mig åt efterarbetet med mitt andra manus.
Det var dock något jag snabbt kunde konstatera att jag inte ens behövde tänka på …

Mellan kl. 13:50-15:45 ”satt allt i ett” – då hann jag hastigt in en sväng och byta från höstjackan till vinterjackan, och sen var det bara att gå ut igen och fortsätta signera för då hade nya gäster hunnit dyka upp. Inte förrän strax efter 16:30 började ”rusningen” avta och det fanns tid att fundera på kaffe.
Folk strömmade in, det var kö på gården – något jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om –, och jag som hade trott att bara mina allra närmaste vänner och släktingar skulle dyka upp, kunde snabbt konstatera att majoriteten av gästerna var sådana som jag inte direkt känner (och även flera helt obekanta ansikten).

Det var en sån otrolig, mäktig känsla!
Just i signeringsstunden befann jag mig nog i nån form av lyckobubbla – i ett rus av eufori. Det var så mäktigt!

Så här i efterhand är jag innerligt tacksam att jag kom på den briljanta idén att ha en gästbok som alla besökare fick skriva i. Redan en kvart in i försäljningen hade jag tappat räkningen på både gästantal och sålda böcker.

När kvällen var över kunde jag konstatera jag hade haft knappt 70 besökare och fått sålt drygt 100(!!) böcker!
Drygt hundra böcker – det är så sjukt långt mer än jag någonsin vågat drömma om! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att det skulle väcka ett så stort intresse.

Jag är så innerligt tacksam, ödmjuk och överväldigad av alla fina besökare och alla snälla ord och lyckönskningar!

I går kväll när förköpstillfället var över ringde min pappa och undrade nyfiket hur det hade gått.
I det skedet visste jag ännu inte det faktiska antalet sålda böcker och uppskattade mängden till 60-80 böcker. Pappa utbrast ett förvånat ”oj!” och ”Janå, jag tänkte att om du säljer 25-30 böcker gör du det bra”.

Jag vet att det här låter som ett skrytinlägg, men jag är verkligen så himla tacksam, lycklig och överväldigad.
Dessutom har jag i dag också fått min första recension – en mycket positiv sådan. En läsare som redan väntar på kommande delar (känn ingen press, Nilla …).
Lika kul är det att bli taggad/få meddelande av läsare som sitter uppkrupna med sin nyinköpta bok, och folk som nyfiket undrar när den släpps och var man kan köpa den (boken släpps på onsdag 21.10 – redan under släppdagen hittas den på Livsmedel i Årvas, K-Market i Vörå, Herlers bokhandel i Nykarleby, Akademiska bokhandeln Gros i Vasa, och självklart kan man köpa den direkt av mig också + att den kommer att finnas på (åtminstone) biblioteken i Vörå och Nykarleby).

Bortsett från att jag för egen del är ytterst lycklig och tacksam över hur gårdagen gick, vill jag även med detta inlägg uppmana alla aspirerande författare att tro på sin dröm!
Tro på ditt skrivande, tro på det du gör. Lägg ner ordentligt med tid och energi på att jobba fram din berättelse. Det går! Man kan lyckas!
Personligen tror jag på teorin, att är det något man verkligen, verkligen vill kan/kommer man att lyckas. Men det krävs hårt arbete.

Jag ska inte sticka under stol med att det har varit en jäkla bergochdalbana att skriva debutboken. När jag satte mig ner och började skriva på debuten hade jag inga garantier. Inget förlag, inga stipendier, ingen skrivgrupp. Inget. Jag hade bara mig själv och min historia som jag bar på. En berättelse som jag visste att jag måste få ur mig. Om inte annat så för min egen del.
Och jag skrev.
Otaliga timmar har jag spenderat framför datorn – ibland av lust, ibland av vånda. Ibland har jag känt ”wow-flow”, andra dagar har jag övervägt att trycka på delete och bara strunta i allt.
Men jag har alltid känt att det är det här jag vill. Jag vill skriva. Och jag vill skriva för att bli läst (skrytvarning igen, men ärlighet varar längst). Och den krassa sanningen är:

Det är bara jag som kan ta mig dit. Genom hårt arbete. Samma gäller för dig!

I går kände jag verkligen att jag fick lön för mödan. Att alla gånger jag våndats, fulgrinat och kämpat mig igenom skrivpassen var värt varje sekund.

Och vet ni – kan jag, kan du!

Jobba hårt, ta ditt skrivande på allvar och tro på dig själv (gör inte du det, kommer ingen annan heller att göra det)!
Varje minut framför datorn är en minut närmare ditt mål och din dröm!
Go for it!

© Nilla Kjellsdotter