2020 – året då jag debuterade som deckarförfattare

Jaha, då var vi framme vid årets sista dag då. Man kan lugnt säga att det har varit ett väldigt annorlunda, märkligt, knasigt, men även underbart, år.

För min del började året på ett väldigt omtumlande sätt. I början av januari efterlyste Lind & Co nya spännande deckarmanus. Jag tänkte ”Vad tusan, man kan väl aldrig få nåt värre än ett nej?”, och så sände jag in mitt manus.
Jag fick ett autosvar från förlaget, om att de mottagit mitt mejl och att de eftersträvade att återkomma med svar inom 6-10 veckor.

Mindre än en månad senare hade jag ett mejl från Martina Nobel i min inkorg. Jag trodde att det rörde sig om ett skräpmejl som slunkit igenom skräpmejlskollen, och att det innehöll reklam om ett underklädesmärke(!).
I ett svagt ögonblick var jag på väg att markera mejlet som skräppost – utan att ens ha öppnat det! Tack och lov gjorde jag inte det …

I stället möttes jag av inledningen:
Hej Pernilla,
Tack för underhållande och spännande läsning av Stjärnfallet*! Vi har valt att erbjuda dig ett ljudboksavtal (digital ljudbok)
…”

Och sedan följde erbjudande om royalty och förskott. Det visade sig att Martina Nobel är ljudboksförläggare på Lind & Co, och som numera även är ”min” förläggare.
(*vid den tiden löd min debutbok, ”I rättvisans blod”, under arbetstiteln ”Stjärnfallet”.)

Jag minns att maken hade precis hämtat mig från jobbet, jag satt i bilen och var på väg hem på lunchpaus när jag läste mejlet (vi har bara en bil, och maken hade behov av bilen medan jag var på jobbet – om nån undrar …).
Till en början blev jag helt paff och nästintill stum, i nästa stund jublade jag högt, för att i följande ögonblick utbrista ”Men ä! Det är ju fråga om en ljudbok, inte en pappersbok!”.
Det kändes lite som om jag hade fått en stor Aladdin-chokladask, men hälften av pralinerna var borta.
En jättemärklig känsla.

Jag hade liksom aldrig tänkt i de banorna att det finns andra bokformat, än den traditionella pappersboken. Jag har alltid tänkt, och gör det fortfarande, pappersbok när jag skriver, eftersom den fysiska boken är den ”riktiga” boken för mig. Dessutom är ljudboken långt ifrån så stor här i svensk-Finland, som den är i Sverige. Även om svensk-Finland under hösten har satsat stort på ljudboken.

Nåväl, det faktum att jag erbjöds ”bara” ett ljudbokskontrakt och inget avtal om en fysisk pappersbok, fick mig att vela och jag bad om tid för att återkomma med besked. Rättare sagt, tre veckor hann passera innan jag hade bestämt mig och jag ville mer än gärna anta deras erbjudande om ett ljudboksavtal.

Under dessa tre veckor hade jag snokat runt bland andra svenska stora förlag om ljudbokens status på den svenska deckarmarknaden. Alla förlag meddelade att de inte antar en bok om de inte får ljudboksrättigheterna, eftersom ljudboken är den stora marknaden för just deckare (och säkert för många andra genrer också).
Efter noggrant övervägande kom jag fram till att det måste vara betydligt lättare att ge ut en pappersbok i egen regi, än vad det är att ge ut en ljudbok på egenhand. Dels visste jag från första början
1. jag kommer aldrig att läsa in en ljudbok själv, för det är inget jag varken behärskar eller lämpar mig för
2. jag vill nå ut på ett stort svenskt förlag, och detta var ett ypperligt första tillfälle att peta in en fot i den svenska bokbranschen
3. jag ville att boken, om den nån gång skulle bli en ljudbok, skulle läsas in på rikssvenska
4. erbjudandet var helt enkelt för värdefullt på så många plan, för att bara kastas bort

Om jag i nuläget är nöjd med beslutet? Oooja! Jag ångrar det inte för en sekund!

Tja, så började alltså mitt år. Sedan fortsatte det med Covid-19 som spred sig med en fart man aldrig hade kunnat ana.
Jag bollade fram en ny boktitel, jagade andra svenska förlag med hopp om att någon skulle vilja anta mitt manus som en pappersbok. Alla stora förlag meddelade att de inte vill anta manuset eftersom ljudboksrättigheterna är redan tagna, men uppmanade mig att sända in del två i serien så fort den är klar.
Under mitten av sommaren hörde ändå ett litet svenskt förlag av sig, och ville ge ut manuset som en pappersbok. Men vid den tidpunkten hade jag redan nästan så gott som bestämt mig för utgivning via Boklund Publishing i Vasa. Och efter snabbt övervägande konstaterade jag att det lilla förlaget, som ville anta manuset som en pappersbok, skulle inte satsa på marknadsföring och försäljning i Österbotten/Finland, något som stod högt på min priolista för pappersbokens utgivning. Att boken skulle nå ut och bli lättillgänglig i Österbotten.

Så, sagt och gjort!
Jag ingick avtal med Boklund Publishing, tryckte 1.000 exemplar som första upplaga, och hade stundom en sådan jä*la mega-ångest över vad jag hade gett mig in på; om jag hade tagit mig vatten över huvud. Det var ju jag själv som stod för investeringen i boken, så skulle det visa sig att boken inte sålde mer än typ 50 exemplar, skulle jag ha kastat dyra pengar i sjön.
Samtidigt kände jag att om det var någon gång jag skulle satsa, var det verkligen nu.

Lördagen innan boksläppet hade jag ett tretimmars förköpstillfälle här hemma på terrassen. Det visade sig vara ett lyckat upplägg. Nästan 70 besökare och över hundra sålda böcker.
Fem dagar efter boksläppet blev det beslutat att jag kommer att bli tvungen att trycka en andra upplaga. Tryckeriet kontaktades, och jag fick veta att de var fullbokade med jobb, men de skulle göra allt de kunde för att jag skulle få erhålla den andra upplagan den 11 december.
Mindre än två veckor efter boksläppet blev jag tvungen att börja ”snåla” på de få böcker jag hade kvar, för då var böckerna så gott som slutsålda.
På kvällen den 10 december anlände den andra upplagan, bestående av 1.500 exemplar.
Så här i efterhand är jag ytterst tacksam för att jag anhöll om ledigt från jobbet fr.o.m. andra upplagans ankomst t.o.m. julhelgens slut, och dessutom blev beviljad den anhållna ledigheten. Under nämnda tidsperiod hade jag fullt upp med att sälja, signera, leverera böcker – repeat!

Inte undra på att ett ensamt nyår, tillsammans med endast familjen, lockade mer än någonsin just i år. Tacos-/tortillabuffé, tid för familjen, sällskapsspel, ostbricka och soffhäng känns som de absolut bästa tänkbara nyårsplanerna för i år.
Samtidigt som jag är ytterst tacksam för den fina responsen boken har fått, ska jag inte sticka under stol med att det också har varit stressigt och väldigt omtumlande.
Ibland har det känts som om allt har skenat på i 200 km/h och jag har varken lyckats bromsa eller hänga med i alla svängar. Allting har bara hänt och rullat på, och jag har ibland inte lyckats ta till mig till fullo av vad som händer.
En märklig, härlig och omtumlande känsla.

Så med det sagt: jag är ytterst tacksam för hur boksläppet har löpt på, att ni läser, köper, lånar, följer, peppar och delar era läsupplevelser!
Samtidigt är jag också tacksam för att julhelgen och nyårshelgen kom emot, och jag fick en stunds ledighet (även om bokjobbet i allra högsta grad är självvalt!). Aldrig har jag njutit så mycket av en julhelg, som jag har gjort i år, även om julen alltid har varit – och fortfarande är – min absoluta favorithögtid och är en tidpunkt som jag uppskattar allra mest under hela året.
Och för en gångs skull har jag faktiskt tillåtit mig – fullt ut – att vara ledig, inte tänka på eller känna press över skrivjobb, ogjorda hemmasysslor, o.s.v. Jag, precis som maken, har för en gångs skull varit lediga – på riktigt!
Vi har umgåtts, spelat spel, haft Netflix-maraton, och jag och dottern har plöjt igenom hela Johan Falk-serien, alla säsonger. En serie som dottern blev lika förtjust i, som vi är.
Sonen fortsatte i år med jultraditionen som han införde i fjol – att bygga Lego med sin moffa på juldagen. För sonen var det aldrig på tal om om moffa kommer och bygger Lego, utan det var bara när moffa och han bygger Lego på juldagen eller julannandagen, beroende på vilken dag som passar bäst …
Dottern, som egentligen har julledigt från stallet till inkommande helg, har hunnit med både en terrängtur och att hyra en häst för en dag. I morgon nalkas ytterligare en terrängtur med hästarna för hennes del.

Summa summarum:
Trots att år 2020 varit ett annorlunda, och enligt många, ett riktigt ”skitår”, har det åtminstone för min del varit ett rätt så fint år. I ärlighetens namn, kanske det bästa året under de senaste 10 åren?!
Åtminstone kan jag konstatera att år 2020 var året då jag gav ut min debutdeckare ”I rättvisans blod” och debuterade som författare. Det var även året då jag lyckades knipa hem tre av fem sökta stipendier (de resterande två ger besked under våren 2021).

Så här vid årets slut kan jag konstatera att jag är rätt nöjd med livet för tillfället. Och jag ser verkligen framemot vad år 2021 för med sig. Förhoppningsvis ska det kommande året också bjuda på en hel del ljusglimtar, trots att vi fortfarande befinner oss i Corona-mörkret.

Med det sagt:
I kväll ska jag korka flaskan med ”GW:s röda” – en rödvinsflaska som har prytt vår köksbänk sedan Umeåresan första helgen i mars (ja, en Umeåresa på tumanhand, innehållande hotellvistelse, god mat och Grease-musikal, hann vi också med i början av året – innan Coronan tog fart!).
Vinet har jag medvetet sparat till ”the right moment”; ett tillfälle som känns värt att fira lite extra. Som exempelvis årets sista dag; när man lämnar ett fint, omvälvande och betydande år i ens livshistoria, bakom sig.
Om vinet har varit värt att spara och vänta på, återstår att se. Av någon outgrundlig anledning hör jag hur Robert Gustafsson imiterar Bengt Frithiofsson och recenserar vinet med orden ”ett mörkt övermoget vin, med doft av äldre herre, smakar gammal gubbe …” när jag sneglar på flaskan.

Nåväl, faller vinet inte i smaken, har vi alltid en flaska Cava hemma.

Än en gång vill jag säga:
Stort-stort TACK(!) för det gångna året – för att ni läser, följer, delar, lånar, köper, sprider ordet om I rättvisans blod – första delen i deckarserien Morden i Österbotten! TACK!

Med önskan om ett riktigt Gott Nytt År – vi hörs igen år 2021!

© Nilla Kjellsdotter

Publicerad av Nilla Kjellsdotter

Författare

En tanke på “2020 – året då jag debuterade som deckarförfattare

  1. Jag blev nyss klar med att läsa din bok, och jag säger bara WOW! Det var väldigt kul att läsa en bok som utspelar sig i Österbotten, då platserna är relativt bekanta! Och historien, sättet du skriver på, personerna i boken, ja, allt föll mig verkligen i smaken. Två dagar tog det innan jag plöjt igenom boken som jag inte kunde slita mig från. Nu väntar jag med spänning på nästa del i deckarserien! Så himla roligt att någon från ett litet ställe här i Österbotten ger oss det som behövdes: en deckarserie som utspelar sig här!
    Tack för att du givit ut din bok och gott nytt år!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: