Norstedts förlag – treboksavtal

Hinner inte skriva nåt långt inlägg, men tänkte ändå uppdatera er lite om vad som hänt sedan sist.

Som rubriken antyder, har jag nu ingått ett treboksavtal med Norstedts förlag, som är Sveriges äldsta förlag. Det är även ett av Sveriges absolut största förlag.
För mig har Norstedts förlag alltid varit mitt drömförlag. Ni vet, det där man drömmer om, men man vet att man aldrig kommer att kunna få. Därför kunde jag knappt tro mina ögon när de plötsligt sänder ett mejl, var de skriver att de håller som bäst på att läsa mitt manus med stort intresse.

I förra inlägget kunde ni läsa att jag mottagit fyra jakande besked från svenska förlag. Norstedts var då det fjärde förlaget som jag skrev om.
Men innan jag ingick avtal med Norstedts förlag hörde ytterligare ett femte förlag av sig. Något som verkligen gjorde att allt tog en rejäl svängning som ledde till budgivning, förhandling, funderingar om framtiden och mitt framtida författarskap – och många sömnlösa nätter.

När jag väl skrev avtal med Norstedts skrev jag på ett avtal jag ALDRIG(!!!) ens i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om!
Dels blev det ett trebokskontrakt (Norstedts kommer alltså att ge ut de tre kommande böckerna i min deckarserie Morden i Österbotten), dels innehöll det summor jag aldrig ens kunnat föreställa mig att jag nånsin under min ”författartid” skulle uppnå!

Jag vet att jag låter som världens drygaste människa, och att det förmodligen osar skryt lång väg, men ärligt kan jag medge att jag nog fortfarande inte riktigt kan förstå vad som har hänt de senaste veckorna.

När det femte förlaget hörde av sig med kommentaren ”Vi gillar det vi läst!!❤️” blev jag helt paff och visste varken ut eller in. Det var också från ett respekterat förlag som jag har sneglat mycket på.
Alla mina närmaste vänner vet hur mycket jag har tjatat och ältat det senaste halvåret om att jag tror att manuset inte kommer att hålla hela vägen. Att jag själv har trott att manuset är för ”annorlunda” i jämförelse med första boken och att jag är tveksam om spänningen och drivet faktiskt finns där.
Samtidigt var det en story som ”kom till mig” och jag bara var tvungen att skriva. Därför skrev jag den. Även om jag tvivlade in i det sista.

Och på tal om tvivel …
Som jag tidigare nämnde har Norstedts alltid varit mitt drömförlag – ”det där förlaget jag vill ut på, men aldrig kommer att lyckas”. Därför sände jag till en början inte mitt manus till Norstedts.
I mitten/slutet av februari sände jag iväg manuset till en handfull olika förlag. Länge sneglade jag på Norstedts hemsida och velade om jag verkligen skulle skicka iväg det dit eller inte.
När jag såg att deras svarstid var mellan 2-3 månader, beslöt jag mig för att låta bli.
Jag tänkte att varför ska jag plåga mig med att vänta 2-3 månader på en helt vanlig standard refusering, för Norstedts kommer ändå inte att vilja ge ut mig.
Så sagt och gjort, jag sände det inte till Norstedts.

Men nästan fyra veckor senare, mot slutet av mars, var det ändå något som fick mig att ändra mig. Exakt vad det var som fick mig att slutligen skicka iväg manuset till dem, vet jag inte. Men istället för att sända det via deras vanliga manusmottagning, sände jag det direkt till en förläggare – trots att det står på deras hemsida att obeställda manus som inkommit på annan väg än via deras hemsida inte behandlas.
I det skedet räknade jag med att ingen skulle höra av sig.
En vecka senare fick jag svar från en annan av deras förläggare, att hon fått manuset vidarebefordrat till sig och att de gärna läser, men först vill de säkerställa att jag inte hunnit gå vidare på annat håll.
Så här i efterhand har jag luskat ut att förläggaren jag sände manuset till jobbar med genren non-fiction. Hahah! Snacka om att träffa fel … (Även om det blev rätt i slutändan!)

Och, ja … Resten är historia.
Nu är det bara hårt arbete som gäller framöver. Många tror att så fort man sänder in ett manus till ett förlag och man blir antagen, skickas boken till tryck, men så är inte fallet. Om det vore så ”enkelt”, hade nog förlagen publicerat betydligt fler böcker per år än vad de gör.
Till att börja med ska jag nu redigera manuset tillsammans med min förläggare, därefter blir det X antal vändor med redaktören, och när det är klart är vi allihopa förhoppningsvis nöjda med vad vi åstadkommit, och då – då går boken till tryck!

Tanken är (såvida tidsplanen håller) att boken – del två i Morden i Österbotten – kommer att släppas våren 2022. Alltså om ett år. Så då ska ni förhoppningsvis få ta del av Mija Wadö och hennes utredningar igen.
Men som sagt, allt är preliminärt.

Nånting som är nytt för mig i och med detta avtal, och som jag ser framemot med skräckblandad förtjusning, är att jag nu kommer att ha deadlines för när mina kommande manus ska lämnas till förlaget. Spännande! Men som sagt, också lite skrämmande. Tänk om jag drabbas av världens skrivkramp och inte kan skriva på typ ett år?
(Fast å andra sidan har det aldrig tidigare hänt. Jag är en sån som måste skriva.)
Dessutom kommer författandet att vara mitt huvudsakliga jobb nu, även om jag kommer att jobba kvar på juristbyrån så länge det bara går att kombinera dessa två. Nog för att jag har skrivit förut också, men eftersom det inte gett mig mitt huvudsakliga levebröd, är skrivandet nåt som alltid fått komma i andra hand.

Som avslutning kan jag också tillägga att jag har beslutat mig för att jag inte kommer att trycka någon ny upplaga av I rättvisans blod (debutboken – första delen i Morden i Österbotten) när denna upplaga är slutsåld.
Så vill nån ännu köpa en bok är det att passa på så länge den finns i lager.
(Köper man boken direkt av mig kostar den 20 € + eventuell frakt 5,90 € (frakten gäller endast inom Finland – EJ Åland!).)

Här finner ni också artikeln som Vasabladet och Österbottens tidning publicerade i tisdags:
https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/466381?shareID=118137-0dda3df395

(Som vanligt blev det ett längre inlägg än vad jag hade tänkt mig, men … Och ja, sorry för allt skryt! Men jag är bara så jä*la glad, förvånad och har nog inte riktigt ännu hunnit smälta vad som hänt!)

Avtalet är påskrivet!
(Och ja, jag vet – jag blottar lite av magen. But who cares?)

© Nilla Kjellsdotter

Publicerad av Nilla Kjellsdotter

Författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: