Naket och ärligt.

Urk. Pust. Blä.
Bra början på ett blogginlägg … Jag vet!

I dag är en sådan dag som kan kategoriseras som livet.
Jag är dunderförkyld; snorar, snyter, nyser och harklar mig för jämnan. Jag är trött, tröttare, tröttast. Motivationen är nere på noll. Jag har tusen saker som jag borde göra, tankarna maler på högvarv kring allt jag borde göra, och … Suck!

Just nu orkar jag ingenting.
Kanske inte så konstigt, egentligen, med tanke på hälsan, men de där alla jäkla ”jag borde …” och ”jag måste …” maler o-a-v-b-r-u-t-e-t-!
Just nu borde jag kolla igenom inlagan till I rättvisans blod för kanske sista(?) gången, läsa igenom manuset till del två i serien, påbörja skrivandet av del tre, ansöka om bidrag till skrivandet, kolla upp vilka fonder man kan ansöka ifrån inom den närmaste tiden och deadlines för ansökningstiderna, svara på mejl, och … Suck!

Samtidigt tänker jag att det är väl heller inte utan orsak jag är hemma från jobbet denna vecka. Jag är dunderförkyld, och då ska man väl inte behöva orka med så mycket heller. Men den där jäkla pressen inombords … Gaah! Och man blir ju liksom inte kvitt den bara för att man sjuk. Snarare späds den på.

Just nu är jag inne i en riktigt negativ fas.
Tankar som att boken kommer att floppa totalt, att ingen kommer att vilja anta min nästa bok, att recensenter kommer att totaldissa min debutbok, att något kommer att skita sig med utgivningen (som leverans, tryckfel, etc. – listan är lång!), att Lind & Co snart kommer att meddela att det har blivit nåt missförstånd och att de vill dra sig ur, snurrar på repeat just nu.
MEN!
Jag vet att det tillhör den kreativa processen.

Under alla år som jag aktivt skrivit, med målet att få boken utgiven, har jag genomlidit dessa faser. Stundom känner man sig som Jack i Titanic – I am the (f**king) king of the world! – andra stunder känner man sig som den mest misslyckade skrivande människan i världen.

Senast under helgen kände jag ett mega Wow-Flow. Synd bara att det inte höll i sig längre än så …

Det som kanske skrämmer mig mest nu är: Tänk om jag aldrig lyckas skriva en bok igen?

Efter att jag i vintras blev antagen av Lind & Co och de redan då meddelade intresse för kommande delar, fick jag ny fart till min, då, ganska motiga skrivfas. Bara några månader efter antagningsbeskedet hade jag lyckats färdigställa råmanuset till del två i Morden i Österbotten. Ett manus som hade segat sig fram under flera månader gick plötsligt av bara farten att skriva.
Men vad händer om jag inte lyckas skriva ytterligare delar?
Och vad händer om jag inte lyckas få del två antagen?

Oj, denna vackra, avskyvärda, underbara, äckliga skrivprocess …

Nåväl, nu känns det väl lite lättare igen. När jag fått spy ur mig lite grann … Och ni har fått en inblick i den brutalt ärliga kreativa skrivprocessen.

HAR NI ÖNSKEMÅL OM VAD NI VILL ATT JAG SKA BLOGGA OM, LET ME KNOW!
(Kommentera eller skicka ett PM!)

© Nilla Kjellsdotter

Publicerad av Nilla Kjellsdotter

Författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: